Begreppet corporate governance, vilket i Sverige närmast översätts till ägarstyrning, har till följd av företagsskandaler på både nationell och internationell nivå vunnit ett kraftigt ökat inflytande under de senaste åren. Bidragande till den ökade uppmärksamheten är främst den amerikanska energijätten Enron och italienska mejeriföretaget Parmalat, samt på nationell nivå Skandia och Systembolaget. Förekomsten av god ägarstyrningsstruktur är av ytterst stor vikt, självfallet får företagen själva men även för samhället i stort. Framträdande skäl för detta är vikten av en inom båda sektorer hållbar utveckling, befintligheten av en effektiv kapitalmarknad samt för ett i företagen tillgodoseende av aktieägarnas intressen. För god ägarstyrningsstruktur sker arbete på bred front. Både i företagen själva, genom utarbetade program och uppförandekoder, men även genom flertalet organisationer. Internationellt sett är OECD den mest framträdande organisationen. Vårt syfte, att redogöra för den aktuella corporate governance debatten i Sverige, tar sin utgångspunkt i de framstående skrifterna från Ekonomirådet samt den av Förtroendekommissionen ledda Kodgruppen. Vår redogörelse av debatten förstärks ytterligare genom diskussioner med representanter från IKEA, Skanska samt Electrolux. För förståelse av problematiken inom ämnesområdet ägarstyrning är det av relevans att förstå hur aktiebolaget kan beskådas i form av en institution och följaktligen är föremål för intressen av varierande karaktär. Denna förståelse för underlaget till uppkomsten av intressemotsättningar erhålls genom en redogörelse av de teorier vilka har bidragit till den moderna företagsteorin. Teorierna utgörs av principal agent, moral hazard, adverse selection och agent costs. Med fokus på ägarstyrning är det av företagets aktörer främst intressemotsättningen mellan företagsledning och aktieägare som är mest relevant att redogöra för. Detta eftersom konflikten tar sin utgångspunkt i den för god ägarstyrning centrala gestalten, aktieägarna. Intressekonflikten tar sin förklaring i att aktieägarna investerar kapital i företaget, vilket är ämnat att på bästa möjliga sätt förvaltas av företagsledningen. Ansvaret för förvaltning tar sig oftast uttryck i form av att aktieägarna av företagsledningen önskar erhålla största möjliga avkastning på investerat kapital. För att förhindra att agerande sker i annat än aktieägarnas intresse finns aktiebolagslagen, vilken bland mycket annat reglerar företagsledningens, styrelsens och aktieägarnas uppgifter, befogenheter samt möjligheter att utöva egenintresse. För att aktieägarnas intressen skall tillgodoses krävs det även organisationer vilka verkar för att bevaka att företagsledningen ej agerar i egenintresse. Mest framträdande inom ramen för detta övervaknings- och tillsynsarbete är revisionsbranschen samt Föreningen för utvecklande av god redovisningssed, vilken inkluderar Redovisningsrådet, Övervakningspanelen samt Akutgruppen. Företagens förutsättningar i samhället är av ständigt föränderlig karaktär, vilket behandlas i både Ekonomirådets och Kodgruppens rapport. Avseende frågan vem som skall bära det primära ansvaret för utvecklandet av en god ägarstyrningsstruktur uttrycks det tydligt i rapporterna att detta måste ligga hos företagen. Denna ansvarsfördelning finns det inom näringslivet redan konkreta bevis för, bland annat i de av oss valda företagens existerande uppförandekoder. Dessa dokument anser företagen vara i linje med ett agerande präglat av medvetenhet avseende vem som bär det primära ansvaret och ytterst verkar för ökad självreglering.