Den första januari 1999 infördes nya bestämmelser i aktiebolagslagen som innebär att revisorn har anmälningsplikt vid misstanke om brott som begåtts av styrelseledamöter eller av den verkställande direktören. Anmälningsplikten gäller misstankar som uppkommer i revisorns revisionsarbete. Revisorn är dock inte tvungen att leta efter brott och anmälningsplikten gäller inte förberedelser och försök till brott. Anmälningsplikten är ett ämne som fortfarande, flera år efter lagens införande, skapar diskussioner. Ett av flera argument mot anmälningsplikten för revisorer är att den inkräktar på revisorns tystnadsplikt. Revisorerna menar att tystnadsplikten sitter inpräntad i ryggraden. Det finns flera andra yrkeskårer som t.ex. läkarna som också arbetar utifrån tystnadsplikt och samtidigt har anmälningsplikt. Frågan är då varför revisorerna skulle vara befriade. Ingen av våra intervjuade revisorer har sett något problem med övergången från tystnadsplikt till att anmäla. Eller som en av våra revisorer uttrycker det: ”När ett bolag har begått ett brott förtjänar det inte längre att skyddas av tystnadsplikten.” Ingen av våra intervjuade revisorer har någonsin anmält något brott men om det skulle aktualiseras skulle de vilja vara tämligen säkra på sin sak. Revisorerna tror att de skulle vara försiktigare än vad åklagaren och lagen kräver. Revisorer ska enligt lag vidta åtgärder om det brott kan misstänkas. Begreppet kan misstänkas är inte utrett i juridisk mening men det är en mycket låg grad av misstanke. Åklagaren vi intervjuat menar att det inte är något tvivel om att revisorn ska vidta åtgärder vid misstanke om och inte vid vetskap om brott. Orsaken till detta är att revisorn inte ska ägna sig åt egna bedömningar. Revisorns uppgift är att anmäla. Det är åklagarens uppgift att avgöra om det är fråga om ett brott eller inte. Vi håller med om att misstankenivån kan misstänkas är ett diffust begrepp. Vi frågar oss dock om det verkligen är viktigt att veta exakt vilken grad av misstanke detta rekvisit innebär. Revisorn har rätt att använda skälig tid för att undersöka omständigheterna kring det misstänkta brottet innan han anmäler sin misstanke till styrelsen. Vi påstår då att den låga misstanke som fångar revisorns uppmärksamhet ändras under den tid han har på sig att undersöka saken. Antingen kommer han att se att allt stämmer och därmed avfärda misstankarna. Eller så kommer han att konstatera att allt inte är som det ska, vilket innebär en högre grad av misstanke. Detta innebär att revisorn inte behöver vara orolig för att överskrida graden av säkerhet och därmed bryta mot sin anmälningsplikt.