Historisk sett har sjuksköterskeyrket alltid dominerats av kvinnor. Under senare tid har det dock börjat komma in män inom vården, idag utgör män ca 10 % av personalen i vården ej läkare inräknat. Ett problem är dock att män till största del väljer att arbeta inom speciella nischer som t ex ambulansverksamhet och kirurgi. Det leder till att männen ofta återfinns inom samma vårdområde och att de inte till lika stor del blandar sig med sina kvinnliga kollegor på andra avdelningar. Syftet med vår uppsats är att beskriva mäns situation på en kvinnodominerad arbetsplats. Det gör vi utifrån mäns syn på sig själva samt kvinnornas syn på manliga sjuksköterskor. Vi genomförde åtta intervjuer vid avdelning 22 och 24 på Centralsjukhuset i Karlstad. Dessa åtta intervjuer utgör vår empiri och lägger således grunden för att besvara syftet. I vår tolkning kan vi inte dra några generella slutsatser men vi ser dock tydliga mönster mellan teori och empiri. Ett tydligt mönster är att män och kvinnor har olika egenskaper samt att de är könsmärkta. Det visar sig i att de har olika kommunikations mönster och roller på arbetsplatsen som speglar samhällets syn på män och kvinnor. Den låga lönen och statusen på arbetsplatsen är den största anledningen till att det finns så få män inom vården. Vi rekommenderar i vår slutdiskussion forskare att slå hål på myten om könsrelaterade yrken samt att fortsatt forskning bedrivs för att introducera ett manligt begrepp av sjuksköterska. Framförallt rekommenderar vi forskning angående för och nackdelar med en könsblandad arbetsplats.