Uppsatsen syftar till att undersöka om ägarstrukturen i svenska börsföretag påverkar frikostigheten kring hanteringen av optionsprogram till ledande befattningar. För att uppnå syftet har två grupper av företag undersökts. Av totalt 43 företag bestod den ena gruppen av de 15 företag med högst ägarkoncentration på svenska börser och den andra av de 28 företag där ingen aktieägare har ett röstvärde eller kapital över 10 %. Indelningen i grupper möjliggjorde en tydligare jämförelse av företagen med avseende på ägarkoncentrationen. I uppsatsens teoretiska del redogörs för några av ägarnas motiv till att införa optionsprogram och även de möjligheter företagets ledning har att påverka dess utformning genom sin relation till styrelsen. Ur denna referensram och de egenskaper som präglar olika sorters optioner har ett antal indikatorer av frikostighet utformats. Indikatorerna har sedan utgjort underlag till ett frågeformulär som riktats till företagen. En sådan teoretisk förankring anser vi väsentlig då våra slutsatser är starkt beroende av indikatorernas utformning. I vår undersökning har vi kommit fram till att företag med låg ägarkoncentration tenderar att vara mer frikostiga i hanteringen av optionsprogram till ledande befattningar. Resultaten har inte varit entydiga för alla indikatorer men har i en del fall varit så påtagliga att vi anser att en skillnad föreligger.