På filmarkivet i Grängesberg samlas det stora mängder av icke-fiktiv film ifrån hela Sverige, inför bevaring och vidare förvaring. Amatörfilmen är så en stor del av dessa, och just dessa lägger denna uppsats lägger fokus på. Amatörfilmen behandlas här utifrån flera olika perspektiv, för att sedan tangera i dess funktion i filmhistorien och som ett forskarobjekt. Till en början fastställs vad en amatör är och hur en amatörfilm kan fungera. Stora delar av diskussionen lägger tilltro till Patricia Zimmermanns studie i amatörfilmshistoria. En stilanalys visar på den hemmagjorda filmens vilja att inte fungera som en utredande film, utan att vara ett verktyg för upphovsmannen att försköna sitt eget minne av den filmade händelsen. Dessutom tar den avstånd ifrån alla etablerade filmatiska konventioner, och därav ställer sig uppsatsen frågan alltså vilket plats amatörfilmen egentligen kan tilldelas i filmhistorien.

”Film of Life” The Filmarchive in Grängesberg is in charge of restoring all non – fiction film from all over Sweden. The collection consists of mainly informative films, but also amateur-film, which will be of particular interest in this essay. Through a different set of perspectives, the essay will work through the character of the amateur-film, and in the final chapters evaluate it´s function in film-history and as an object of reserch. An analysis shows that the amateur-film, rather than working on causal parametres, primary functions as a tool for the author to glorify the memory of a recorded event. Thus it ignores the established conventions of filmmaking; the essay is hereby questioning how to place amateur-film within the film-history.