Mellan film och samhälle finns en koppling, om det sedan är en realistisk sådan åter-står att undersöka. I denna uppsats så har jag vänt mig mot det brittiska sextiotalets samhällskritiska film, närmare bestämt Lindsay Andersons if…. Genom att föra fram de utmärkande dragen hos filmens estetik så har jag undersökt om filmen är realistisk samhällskritisk, vad filmen har för någon realism. Hos estetikens stil i fråga, finns två speciellt utmärkande stilar, dels en tydlig och avgörande inspiration av dramatikern Bertolt Brechts teorier. Teorier som bland annat innefattar hans kända begrepp Verfremdungseffekten, som bryter illusioner för att, för honom, skapa en sann realism. Dels är också Diskbänksrealismen närvarande, en stil som hade sin storhetstid innan if…, men som jag anser man ändå kan hitta spår av hos Anderson. Med hjälp av utmärkande scener i filmen så har jag undersökt vad de två realiststilarna har för betydelse. Min slutsats blev att Brechts teorier är de dominerande, men i en kontrast till Diskbänksrealismen dokumentära känsla skapar de en realism som till stor del överrensstämmer med vad Diskbänksrealisterna strävade efter; poetisk realism. Så genom Brechts absurda avbrott tillsammans med en dokumentär stil så har kritiken en trovärdighet.