Saint-Preux, en av huvudpersonerna i La Nouvelle Héloïse, anses ofta vara Rousseaus alter ego, både av forskare och av Rousseau själv. Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka om det utöver Saint-Preux finns ännu en representant för Rousseau i La Nouvelle Héloïse, nämligen Milord Édouard Bomston. När kärleken mellan Saint-Preux och Julie visar sig vara omöjlig på grund av klasskillnad erbjuder Édouard dem en tillflyktsort i England där de skulle kunna leva tillsammans. Detta för romanen omoraliska förslag väcker frågan om Édouard är skapad för att ge fritt utrymme åt de tankar och känslor som Rousseau inte ville bli förknippad med genom Saint-Preux, som ju var hans idealiserade jag. Jules Lemaître anser att Édouard är skapad som en motpol till Saint-Preux och att han är hans raka motsats, men genom jämförelser mellan de båda karaktärerna, liksom mellan dem och Rousseau, har vi kunnat hitta både likheter och olikheter som stöder hypotesen att även Édouard skulle representera en sida av författaren. Likheterna mellan Saint-Preux och Édouard visar tydligt att de är skapade av en och samma man och att Rousseau kunde identifiera sig med dem båda i vissa situationer. Olikheterna som existerar dem emellan visar dock också på likheter mellan Rousseau och de två karaktärerna. Rousseaus häftiga humörsvängningar talar om att han var en ostabil person med olika sidor: en som karaktäriseras av Saint-Preux, dvs. den känsliga sidan, och en annan som representeras av Édouard, den mest förnuftiga av de två. Dessa två sidor kompletterar varandra väl. När Saint-Preuxs åsikter motsäger sig Rousseaus är Édouards ståndpunkter helt i linje med författarens och tvärtom.