Det här arbetet är en ekotoxikologisk litteraturstudie över hormonstörande ämnen och dess möjliga effekter på arter av benfisk (Osteichthyes) som lever i Europas vatten. Hypotesen är att hormonstörande ämnen i akvatiska ekosystem minskar fiskars förmåga att reproducera sig. Syftet med arbetet har varit att predikera skada på populationsnivå utifrån effekter på individnivå. Arbetet begränsar sig till effekter av kemikalier och komplexa utsläpp på lämpliga biomarkörer i reproduktionssystemet. Andra faktorer som t.ex. temperatur, förlust av habitat eller konkurrensförhållanden som kan påverka den reproduktiva förmågan, står utanför denna studie. De hormonstörande ämnena är i huvudsak organiska kemikalier och resultaten redovisar några kemikalier och verksamheter som ger effekt på olika nivåer av fiskars reproduktionssystem. Samtidigt nämns en del av de olika test- och mätmetoder som använts för att kunna mäta och fastställa de hormonstörande effekterna. Eftersom hormonstörande ämnen verkar i så låga halter i kombination med dess persistens och förmåga till bioackumulation anser jag att man inte kan beräkna NOEC för några ämnen innan man har större kunskap om de enskilda kemikalierna och den variation som finns hos benfiskar. Att mäta halten vitellogenin hos hanar är en bra biomarkör för exponering av östrogena ämnen. Att använda ovotestis som biomarkör, med karp som indikatorart verkar lovande för att fastställa feminiseringseffekter En permanent morfologisk förändring på fiskars reproduktionssystem verkar vara beroende av när exponeringen inträffar. Fortsatt forskning behövs för att kunna göra en fullständig riskbedömning av de hormonstörande ämnena.

This paper is an ecotoxicological literature study on endocrine disruptors and the possible effects on species of bony fishes (Osteichthyes) living in European waters. The hypothesis is that endocrine disruptors in aquatic environment reduce the reproductive ability of fish. The aim of this study was to predict harm on the population level from the effects on individual level. This paper is restricted to effects from chemicals and complex effluents on appropriate biomarkers for the reproductive system. Other factors as e.g. temperature, loss of habitat or conditions of competition which can influence the reproductive ability, is beyond this study. The main endocrine disruptors are organic chemicals and the results show some of the chemicals and activities which affects the different levels of the reproductive system of fish. Also, some of the different tests and methods used to measure and establish the effect of endocrine disruptor are mentioned. Since endocrine disruptors act at very low concentrations in combination with being persistent and their tendency of bioaccumulation I consider that no NOEC can been estimated for any chemicals before we have more knowledge about the single substances and the variation in species of bony fishes. To measure the value of vitellogenine in males is an appropriate biomarker for exposure of estrogen substances. To use ovotestis as a biomarker, with carp as a indicator species, seems to be promising in order to establish feminising effects. A permanent morfological change on the reproductive system of fish seems to be dependent on when the exposure occurs. Further research is needed before we can be able to make a complete risk assessment for endocrine disruptors.