De fältstudier som ligger till grund för denna uppsats utfördes mellan maj och september 1999. De undersökta brända hyggena är lokaliserade till mellersta och södra Värmland. Syftet med undersökningen är att bidra till en ökad förståelse av de komplexa sambanden som ligger till grund för den naturliga föryngringen av tall. De faktorer som undersöktes var; procentuell åldersfördelning av naturligt föryngrade tallar, vilka och mängden övriga trädarter som föryngrats på respektive hygge, avståndet från provytorna till närmsta fröträd, dimensionerna på närmsta frötall (höjd och diameter), provytornas beskuggning av levande respektive döda träd samt provytornas humustjocklek. För att bearbeta insamlade data användes såväl univariata som multivariata statistiska metoder. Resultatet visar att en del av de faktorer som undersökts har en ringa betydelse för den naturliga föryngringen. Den faktor som visat sig mest avgörande för föryngringen är avståndet från fröträdet (fröspridningen). Spridning har funnits vara störst inom en radie på 20 meter från frötallen. Detta är ett värde som är betydligt kortare än både gran och björk vars frön lättare sprids. Dimensionerna på frötallarna ska vara stora som hos äldre träd (ca 200 år). Anledningen är ju att dessa ger flest kottar och överlever en bränning bäst. Dock kan inget signifikant samband fastställas mellan fröträdens diameter och den naturliga föryngringen. Inte heller kunde ett signifikant samband ses mellan humuslagrets tjocklek och föryngringen. Det viktiga hos hyggesbränningen är troligen att förnan elimineras så att fröet kommer i kontakt med humuslagret, tjockleken har mindre betydelse. Föryngringen befanns dock störst inom intervallet 4-10 cm. Det är alltså bättre med ett humuslager än blottlagd mineraljord vilket talar för hyggesbränning gentemot mekanisk markberedning.