Syftet med denna undersökning var att pröva en uppsättning biologiska tester på olika trofiska nivåer, för att ge en mer sanningsenlig bild av föroreningsläget i ett område, än om slutsatser endast baseras på ett underlag med kemiska fakta. Studiens fältmoment utfördes på ett område i Värmland där kommunen i fråga planerade att bygga en skola. Tidiga utredningar har visat på allvarlig till mycket allvarlig grad kontamination av Pb, Cd, olika oljor och PAH:er på grund av att området nyttjats som avstjälpningsplats och annan miljöfarlig verksamhet under flera år. Tre olika företag utförde i olika omgångar undersökningar av området, vilka gav olika resultat angående föroreningsläget. Tre metoder testades i denna studie, metallhalter i stor näckmossa (F. antipyretica), grobarhet hos rödklöver (T. pratense) samt mortalitet och reproduktion hos jordmasken Enchyraeus albidus. Som referensvattendrag i mossförsöket användes Portilabäcken. Ekologiskt odlad jord har använts som kontrolljord i alla jordtoxitetstester. Effekter uppenbarades i två tester. Hämning för primärrotstillväxt hos rödklöverfrön uppgick till 15 % i jämförelse med kontroll, medan motsvarande siffra för skott var nära 70 %. Mortalitet hos E. albidus i outspädd jord från det förorenade området var ca 50 % högre än i övriga exponeringar vid första räkningen. Vid den andra räkningen var dödligheten minskande med ökande andel kontrolljord i proven. Ingen avkomma hittades i de outspädda proverna, och i de övriga exponeringarna fanns det i medel mellan 28 till 57 avkommor per vuxen individ E. albidus. Detta indikerar, i enlighet med denna och andra liknande studier, att bedömningar grundade på kemiska data inte kan fastställa ”hälsan” hos ett förorenat område ur ett ekologiskt perspektiv.