Det svenska skogslandskapet är idag fragmenterat till följd av det moderna skogsbruket. Denna fragmentering medför problem för ett flertal arter vilket avspeglas i listan över hotade arter. Andelen habitat i landskapet minskar och populationerna blir dessutom isolerade. För att hindra denna nedåtgående trend avsätts idag skog i olika former av skydd, t.ex. genom reservatsbildning. Eftersom resurserna är knappa är det nödvändigt att veta vilka områden som är viktiga att skydda. Jag har i denna uppsats undersökt hur en sådan prioritering skulle se ut i norra Värmland för arter knutna till granskogar av naturskogskaraktär. En modell har skapats utifrån metapopulationsteoremet och med hjälp av GIS har ett nätverk med 23 spridningskorridorer mellan 16 habitat föreslagits. Undersökningen har utförts på all skog förutom bolagsskog. Med information om värdekärnor i bolagsskog kan resultat blivit annorlunda.

The forests in Sweden are fragmented as a result of modern forestry. Fragmentation creates problems for many species and as a result we find these threatened species in the Swedish Redlist. The percentage of the landscape made up by the desired habitat is today reduced and the populations get isolated from each other. To prevent this degeneration of the forests, different areas are protected as for example nature reserves. To get the best use of the money invested in forest protection it is vital to identify the most important areas. In this essay I have examined which areas should be given priority in the northern parts of Värmland, considering the needs of species belonging to old growth spruce forests. A model was developed based on the metapopulation concept. Using GIS a network consisting of 23 dispersal corridors between 16 habitats was suggested. All forests used in this study has been on land not belonging to forest companies, the results might have been somewhat different if forests on such land had been included in the study.