Den introducerade nordamerikanska signalkräftan tycks inte klara av att bibehålla långvariga självreproducerade bestånd på nordligare breddgrader. Orsaken är ej klar men en teori är att reproduktionen försvåras eller kanske till och med helt omöjliggörs i kallare klimat på grund av att energin i romkornen inte räcker ända fram till kläckning. Äggets bränsle finns i form av gula som består av olika komponenter där lipider är den viktigaste energikällan för embryots metabolism. Fetthalten i ägget är en indikator på energireserven. Syftet med mitt experiment var att se om romkornen hos signalkräftor visade någon skillnad i fettmängd och embryologisk utveckling beroende på vilken temperatur det var i vattnet där honorna gick. Fettanalysen visade att andelen fett minskade ju närmare kläckningen rommen undersöktes. Fetthalten var lägre hos den rom som fick en varmare temperaturbehandling än för den rom som fick en kallare behandling. Fetthalten avsatt mot antalet dygnsgrader visade liknande resultat. Kallare vattentemperaturer gjorde att signalkräftans ägg hade lägre energiförbrukning än i varmare vatten. Detta var tvärt emot det förväntade resultatet där fetthalten beräknades vara mindre hos de ägg som fått en kallare behandling under diapausen, eftersom en högre basmetabolism antogs behövas hos dem för att överleva den längre och kallare perioden. Embryogenesen följdes under tre olika utvecklingsfaser - ögonpunktning, 1:a och 2:a kläckning. I samtliga fall inföll de först hos de romkorn som gått i varmare vatten. Sett i antal dygnsgrader ägde kläckning rum ungefär samtidigt oavsett temperaturbehandling. Även embryots tillväxt observerades och var snabbare hos de ägg som gått i varmare vatten, ju mer fett som förbrukades desto mer tillväxte embryot. Rom som genomgår en varmare behandling har troligen en ökad metabolism. Rommen kläcks tidigare hos signalkräftan i varmare vattentemperaturer, vilket kan öka överlevnaden hos dessa yngel genom en längre första tillväxtsäsong.