I dagens samhälle bombarderas vi dagligen av ”hälsotips” som talar om för oss hur vi ska leva för att må bättre och få ett bättre liv. För många människor är det svårt och ibland nästintill omöjligt att sålla bland all information och avgöra vad som är viktigt och relevant för just dem som individer, och vad som är oviktigt vetande eller rena felaktigheter. Detta är en av anledningarna till att det är viktigt att i skolan ta upp ämnet hälsa och på så sätt bättre rusta eleverna för att möta det stora informationsflöde samhället idag bjuder på. Syftet med detta arbete var att undersöka vad elever i gymnasiet anser vara kul och motiverande hälsoundervisning samt vilken erfarenhet lärare har av hälsoundervisningen. Detta i samspel med vedertagen erfarenhet och forskning kring lärande ska resultera i en lektionsplanering för undervisning i ämnet hälsa. En enkätundersökning av elevernas syn på hälsa och hälsoundervisning i kombination med intervjuer av ett urval elever och två lärare gav grunden till resultatet. I undersökningen framkom att eleverna främst föredrar att arbeta på ett sätt som är koncentrerat till ett visst ämnesområde eller uppgift. Temadagar och studiebesök var uppskattade arbetssätt medan ämnesöverskridande inte var det. Att inte koncentrera arbetet upplevdes lätt rörigt samt var inte lika kul eller lärorikt. Eleverna fann det viktigt att hur lektionen/lektionerna än var upplagda så skulle det vara en kompetent person som höll i det och som var väl insatt i ämnet. Föreläsningar kunde vara bra om det fanns plats för frågor och diskussion men de kunde även bli ”dryga” i längden. Under intervjuer med två lärare i ämnet Biologi framkom att ett växlande och varierat arbetssätt rekommenderades för att öka elevernas förutsättningar till lärande, samt att det viktiga var att eleverna förstod tankarna bakom vad de lär sig så att det inte bara blir fakta utan mening. Hur man än som lärare väljer att lägga upp lektionen/lektionerna är det viktigt att komma ihåg att inget sätt är det ultimata sättet. Alla är vi olika och kräver olika saker i undervisningen för att förstå och lära oss och behålla kunskapen. Dessutom är det viktigt att lägga på minnet att allt blir tråkigt i längden om det inte varieras. Hälsoupplysning måste ses i ett långsiktigt perspektiv eftersom en förändring av invanda levnadsmönster är en väldigt långsam process. För att lyckas med hälsoupplysning krävs det att man som hälsoupplysare är medveten om vad som försvårar respektive underlättar en förändring av levnadsvanor. Idealet är att rätt person ger rätt råd på rätt sätt till rätt person vid rätt tillfälle. Viktigt är att inte fokusera på riskerna eller ge människor skuldkänslor. Hälsoupplysning ska vara positivt så att möjligheterna att förbättra hälsan betonas. Människor behöver uppleva nödvändiga förändringar som positiva och möjliga att uppnå. Målet är att det handlingsmönster som mottagaren väljer ska vara grundat på egna kunskaper och egen förståelse, och i slutändan även vara ett positivt val för personen i fråga.