Kontakten mellan människor i samhället har minskat som en effekt av att kraven på individen ökat och att samhället blivit allt mer individualiserat. Den personliga kontakten som bör ge människan social kompetens har mist sin betydelse. Inom den psykosociala arbetsmiljön har det visat sig att olika parter eller arbetsgrupper på arbetsplatser sällan finner tid för varandra. Inom flertalet arbetsplatser återfinns även många gånger en tydlig brist av alla former av socialt stöd från organisationens olika delar som till exempel ledning och kunder (patienter). Den bristfälliga kommunikationen på arbetsplatserna kan leda till att kvalitén i arbetsinsatserna minskar, då arbetsmiljön inte enbart påverkar arbetstillfredsställelsen utan även de anställdas prestationer. När tiden för mellanmänskliga kommunikationer minskar ökar betydelsen av att det ska finnas en fungerande utgångspunkt i interaktionerna, vi valde därför detta ämne till vår uppsats. För att kunna förändra utgångspunkten, om så behövs, för interaktioner måste man först ta reda på hur kommunikationen ser ut, det vill säga Hur kommunikationen fungerar på Kronoparkens Vårdcentral hur den ser ut. För att besvara vår frågeställning har vi använt oss av kvalitativa forskningsintervjuer. Syftet med uppsatsen var att den i slutändan skulle kunna leda till utvecklig inte enbart för individen utan även för organisationen. Som grund i vår uppsats finns teorier kring hur människan, organisationen och samhället ser på kommunikationen, vad som sägs och vad som kan påverka upplevelserna. I uppsatsen kan utläsas att relationen mellan människor påverkas av faktorer som tid, geografiska aspekter och köns- och rolltillhörighet. Relationer och personligheter är det som i sin tur påverkat hur människorna samtalat, vad de samtalar om samt vilket utfall det får för de olika parterna.