Den här uppsatsen handlar om doktoranderna på Karlstads universitet och har sitt fokus på nämnda grupps psykosociala arbetsmiljö. Uppsatsen är baserad på Karaseks krav/kontroll-modell som innebär att sambandet mellan de krav som arbetet ställer på individen, den egenkontroll som individen har över de ställda kraven och det sociala stöd som arbetsmiljön erbjuder, avgör hur en individ uppfattar sin arbetssituation.Uppsatsen är både kvantitativ (en enkätundersökning) och kvalitativ (genomförda intervjuer med doktorander). Resultatet visar att doktoranderna upplever att har höga arbetskrav men inte jobbar under någon oacceptabel stress, att doktoranderna har en mycket låg egenkontroll i sin arbetssituation. Undersökningen visar också att mindre än hälften av undersökningsgruppen upplever att de har ett högt socialt stöd och att något mindre än hälften inte känner att deras närmaste chef bryr sig om dem. Det framkommer också att doktoranderna känner ett lågt inflytande på arbetsplatsen och att sjuknärvaro är vanligt. Vid intervjuerna har det också framkommit att det finns en stor otydlighet i jobbet som doktorand. Enkätresultaten visar även att det finns en genusrelaterad skillnad i jobbet som doktorand. Kvinnorna upplever i högre grad att de har ett isolerat högstressarbete, en lägre egenkontroll och att de har mindre inflytande än vad männen har.