Introduktion: Antalet vårdplatser för inneliggande patienter har minskat vid de flesta sjukhusen i Sverige de senaste åren. I dagens sjukvård förflyttas patienterna från intensivvårdsavdelning till allmän vårdavdelning i ett tidigare skede och sjukare än någonsin, vilket kan äventyra vårdkvalitén. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av patientbedömning och patientsäkerhet vid utskrivning till allmän vårdavdelning. Metod: Kvalitativ metod användes och resultatet utgörs av semistrukturerade intervjuer med 12 intensivvårdssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades för att analysera data. Resultat: Två huvudkategorier med tre respektive fyra underkategorier som påverkade patientbedömningen och patientsäkerheten framkom: Bedömning ur ett omvårdnadsperspektiv med underkategorierna 1) Varierande utskrivningskriterier beroende av situation, 2) Gemensam patientbedömning, 3) Trygghet i överlämnandet; Vårdorganisationens betydelse med underkategorierna 1) Brist på vårdplatser och personal skapar otrygghet, 2) Överflyttning nattetid påverkar patientsäkerheten, 3) Överflyttning till lägre vårdnivå ställer stora krav på avdelningspersonalen samt 4) Behov av ytterligare vårdnivå. Konklusion: Särskilda kriterier ska helst vara uppfyllda innan patienten skrivs ut till vårdavdelning men det är inte alltid som de är det. Teamarbetet intensivvårdssjuksköterska, patientansvarig läkare och undersköterska fungerar ofta bra kring patienten. Överrapportering är en viktig faktor för att öka patientsäkerheten vid förflyttning till allmän vårdavdelning. Intensivvårdssjuksköterskorna känner otrygghet i att patienterna förflyttas för tidigt till lägre vårdnivå, relaterat till brist på resurser samt att överflyttning nattetid hotar patientsäkerheten. Mobil intensivvårdsgrupp är en bra funktion och en intermediäravdelning skulle vara ett bra alternativ för att säkerställa patientsäkerheten.

Introduction: The number of beds for hospitalized patients has been reduced at most hospitals in Sweden in the recent years. Patients are transferred at an earlier stage from intensive care unit to general ward and in more severe condition than before, which can jeopardize the quality of health care. Aim: The aim of this study was to bring forth the experience of intensive care nurse’s with respect to assessment of patients and patient safety at dismissal to general care units. Method: Qualitative methodology was used with semi-structured interviews of 12 intensive care nurses. The data collected was subjected to qualitative analysis. Results: Two main categories with three respectively four subcategories were identified in the assessment of patients and patient safety: Assessment from a nursing perspective with the subcategories 1) Variations in criteria for dismissal depending on situation, 2) Collective assessment of patients, 3) Safety in the transfer; The importance of the healthcare organization   with subcategories 1) Lack of hospital beds and staff causes lack of safety, 2) Transfer at night jeopardizes patient safety, 3) Transfer to lower level care units places significant demands on staff, and 4) Need for additional level of care. Conclusion: Specific criteria should preferably be fulfilled before the patient is dismissed to general care, but that is not always the case that it is. The teamwork between the intensive care nurse, responsible doctor and the assistant nurse generally works well. Reporting is an important factor in increasing patient safety at transfer to general care unit. The intensive care nurses experience insecurity in that the patients are transferred to lower level care prematurely, related to lack of resources and that transfer at night jeopardizes patient safety. A mobile intensive care group is considered beneficial and an intermediate care unit would be a good option to ensure patient safety.