Syftet med studien är att undersöka om och hur de politiska åsikterna hos den ledande gruppen i LKPR påverkade urvalet kring vilka kvinnor som borde få politisk rösträtt. Studien ämnar även visa hur föreningen såg på manligt engagemang i dess arbete. Studien är utförd av textanalytiskt slag. Den teoretiska utgångspunkten i studien utgår från teorin om ”närvarons politik” som säger att enbart de som närvarar vid ett beslut kan påverka vilket beslut som fattas. Resultatet av studien pekar mot att stöd för någon segregering mot män inte kan påträffas i det undersökta materialet. Föreningens åsikter, speciellt de tidigt utformade, har delvis styrts av de högerkvinnor som var aktiva i föreningen och har därför påverkats av dessa kvinnors politiska riktning. Slutsatser från studien är även att det huvudsakliga motståndet mot kvinnans rösträtt i Sveriges återfanns hos den politiska högern. Högern var de sista som gav med sig 1919 efter flera års nekande röstning. Genom användandet av teorin om ”närvarons politik” adderar studien till redan existerande forskning om LKPR via en ökad förståelse för hur synen på närvaro både gällande män och kvinnor påverkade föreningens agenda för de frånvarande.