Handledning är en stor del av yrkesutbildning på olika nivåer. Den handledning som förekommer i en utbildning beskrivs som ett sätt att stödja och uppmuntra studenterna i deras lärande (Croninger & Lee, 2001), men även handledaren är lärande i handledningssituationen (Andersén, Berglund & Gustavsson, kommande). I artikeln beskriver vi handledningssituationer som berättas i tal eller skrift av handledare, och analyserar de lärar-/handledningsidentiteter som framträder i berättelserna. Vi utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på berättande (Goodson, Biesta, Tedder, & Adair, 2010; Mishler, 1999) där handledarnas narrativa reflektioner kring sina berättelser (Freeman, 2010) har en avgörande roll i rekonstruktionen av handledningssituationen. Handledare i vår studie är lärarutbildare på gymnasiala yrkesprogram som handleder inom verksamhetsförlagd utbildning (VFU), högskolelärare som arbetar med handledningsmodellen Reflekterande Handledning i Omvårdnad (RHiO) inom sjuksköterskeprogrammet samt yrkeslärare som handleder elever inom de gymnasiala yrkesprogrammen. De som blir handledda är följaktligen universitetsstudenter (yrkeslärar- och sjuksköterskestudenter) och yrkeselever. Omgivningen varierar beroende på yrkesutbildning, men är exempelvis för yrkeslärarna gymnasieskolor och deras gymnasielever. Studien visar att de lärar-/handledaridentiteter som framträder ur lärarnas/handledarnas berättelser om deras handledningsarbete handlar om handledare som mentor och förebild, handledare som reflekterande samtalspartner samt handledare som bedömare och kontrollant. Dessutom visar studien att lärarna/handledarna främst positionerar sig gentemot de studenter de handleder, men också att den som bli handledd kan positionera sig i förhållande till sin egen handledare.