Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Klordioxid som metod för att förebygga Legionella i varmvattensystem
Karlstad University, Faculty of Health, Science and Technology (starting 2013).
2016 (Swedish)Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesisAlternative title
Chlorine dioxide as a method against Legionella in hot water systems (English)
Abstract [sv]

Trots intensiv forskning sedan bakteriens upptäckt 1976 fortsätter Legionella orsaka problem i moderna VVS-installationer. Stora varmvattensystem är särskilt utsatta för att koloniseras av bakterien. Människor som exponeras för Legionellabakterier riskerar att insjukna i legionärssjukan som är en allvarlig form av lunginflammation. Det finns flera desinfektionsmetoder som används för att bekämpa och förhindra förekomst av Legionella men ingen universal lösning. Ett problem är att det saknas tydliga riktlinjer för hur desinficering av Legionella ska gå till. Det finns inte heller något krav att metoder som används ska följas upp och utvärderas på platser där de används. Det bidrar till att det finns okunskap om varför en del metoder fungerar och andra inte.

En desinfektionsmetod som har fått ökat intresse och som använts på flera sjukhus runt om i Europa är klordioxid. Klordioxid har visat sig effektiv mot Legionella men användningen av den garanterar inte ett vatten fritt från bakterier. En svårighet är att Legionella kan både leva fritt i vattnet men också i amöbor och biofilm. För att komma åt både fritt levande Legionella och de som lever i värddjur rekommenderas det att halten klordioxid i varmvattensystem är mellan 0,3-0,5 mg/l. Forskning har visat att det kan vara svårt att uppnå en tillräckligt hög halt klordioxid när den används i varmvattensystem. För att kontrollera att desinfektion fungerar som den ska bör därför regelbundna vattenprover genomföras för att säkerhetsställa att antal bakterier i vattnet är låga samt att halten klordioxid ligger på rätt nivå.

Denna studie har utförts på Karlstads Centralsjukhus där klordioxid har använts för att bekämpa Legionella i varmvattensystem i fem år. Syftet med detta arbete var att undersöka hur sjukhusets metod mot Legionella fungerar då fall av legionärsjuka har inträffat efter påbörjad desinficering. Under våren 2016 undersöktes ett av sjukhusets tio varmvattensystem som desinficeras med klordioxid. Vatten från fyra till sex olika tappställen undersöktes. Mätplatserna valdes efter tillgänglighet och för att få mätplatser med varierade avstånd från doseringspunkten. Halten klordioxid och Legionellabakterier i varmvattnet mättes samt vattnets tryck och temperatur. Mätningar utfördes för två olika klordioxiddoseringar, 0,2 mg/l och 0,5 mg/l.

Mätbara halter Legionella kunde påvisas i små koncentrationer (20 CFU/l) i vattnet vid en av mätplatserna. Övriga tre kontrollerade mätplatser innehöll inga mätbara halter bakterier vid mättillfället. Halten klordioxid i varmvattensystemet var genomgående låg studien igenom. För den ursprungliga klordioxiddoseringen 0,2 mg/l var den genomsnittliga uppmätta halten klordioxid ute i varmvattnet 0,06 mg/l. När klordioxiddoseringen ställdes om till 0,5 mg/l var den genomsnittliga uppmätta klordioxidhalten 0,08 mg/l. Resultaten tyder på att halten klordioxid i varmvattensystemet är otillräcklig för att bekämpa Legionellabakterier. Vad som orsakar den låga halten klordioxid i vattnet kunde inte fastställas. Möjliga orsaker är långa uppehållstider i undercentralen eller hög förekomst av klordioxidkonsumerande ämnen i vattnet. En annan teori är att de höga temperaturer som varmvattnet har påskyndar nedbrytningen av klordioxid.

För att få klarhet i vad som orsakar den låga halten klordioxid bör en grundligare undersökning av varmvattensystemet utföras som innefattar fler mätplatser och mätparametrar. Det finns inga åtgärder som kan garantera att den avsedda klordioxidhalten i varmvattensystemet nås men chock-klorering är en möjlig lösning. Om de låga halter klordioxid kvarstår bör en modifiering av den aktuella metoden ske, alternativt ett byte till en annan desinfektionsmetod för att minimera riskerna för framtida fall av legionärsjuka. 

Place, publisher, year, edition, pages
2016. , 42 p.
Keyword [sv]
Legionella, klordioxid, varmvattensystem
National Category
Natural Sciences
Identifiers
URN: urn:nbn:se:kau:diva-47606OAI: oai:DiVA.org:kau-47606DiVA: diva2:1063177
External cooperation
Landstinget i Värmland
Educational program
Engineering: Energy and Environmental Engineering (300 ECTS credits)
Presentation
2016-10-04, Karlstad, 09:00 (Swedish)
Supervisors
Examiners
Available from: 2017-01-10 Created: 2017-01-09 Last updated: 2017-01-10Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

By organisation
Faculty of Health, Science and Technology (starting 2013)
Natural Sciences

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 25 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf