Frågan hur en text ska bedömas är komplex ur flera aspekter. Vad ses som förtjänster respektive brister i en text sett till den innehållsmässiga aspekten, en aspekt mer problematisk att identifiera än den formmässiga? Hur överensstämmer dessa förtjänster och brister med betygskriteriernas krav, med andra ord, hur tolkas betygskriteriernas formuleringar om att ha uttryckt sig ”relativt tydligt” jämfört med att ha uttryckt sig ”tydligt” i praktiken och finns det en likvärdighet bedömningarna emellan? I den här uppsatsen jämförs och diskuteras tre lärares bedömningar av fem elevers texter inom tre olika skolformer: folkhögskola, komvux och ABF. Texterna är skrivna av vuxna svenska som andraspråksstuderande på grundnivå och har av respektive lärare bedömts uppfylla kraven för betyget E. Jämförelsen syftade till att försöka hitta gemensamma drag över vad man har tagit fasta på i bedömningen för att ge texten just betyget E. Resultatet visar att eleverna, vars texter bedömdes, redan vid skrivtillfället hade olika förutsättningar för hur väl de skulle lyckas med skrivuppgiften. Vidare skiftade sedan bedömningarna från resonemang kring förtjänster och brister till enbart hänvisning till de fastslagna betygskriterierna. De återkommande förtjänstfulla innehållsmässiga aspekterna som återfanns i texterna bestod av att eleverna hade ”följt instruktionen”. Fyra av fem texter innehöll kommentarer om ”tankegångar som framgår”, att texten är ”lätt att följa”, att texten är ”lätt att förstå”, att det finns ”en röd tråd” liksom två av kommentarerna innehöll den mer övergripande formuleringen att texten är ”begriplig”. Även brister kommenterades som skulle kunna påvisa varför betyget inte blev högre, såsom ”obesvarade frågor i texten” och att man ”förstår tankegången trots brister”. Avslutningsvis ges i uppsatsen förslag på hur en mer likvärdig bedömning skulle kunna uppnås samtidigt som problematiken med en viss subjektiv påverkan runt bedömning av fria skrivuppgifter får accepteras.