Trenden i många välfärdsstater är att konkurrensutsättning och privata utförare är ett tydligt alternativ till egenregiproduktion för att leverera service och välfärd till medborgare. Sverige är inget undantag. Förklaringen är ideologiska strömningar men också en vilja att effektivisera och skapa nytänkande inom offentligt finansierade verksamheter. För att ambitionerna med konkurrensutsättning ska kunna realiseras måste de offentliga huvudmännen styra sina privata utförare. För närvarande vet vi dock väldigt lite om hur styrningen av privata utförare i offentlig sektor utformas, vad som förklarar utformningen och vilken betydelse den har för olika verksamheter i olika situationer. Trots det debatteras frågan livligt i politik och media. I den här rapporten utgår vi från teori om styrning av samarbete och samordning när en organisation ska styra en annan. Genom att studera upphandlad verksamhet i svenska kommuner söker vi förklaringar till hur, varför och med vilket utfall offentliga huvudmän styr sina privata utförare. Det empiriska materialet är insamlat med enkäter skickade till privata utförare inom äldreomsorg och teknisk verksamhet.