Detta är en projektrapport som beskriver ett ULF-finansierat projekt i samarbete mellan Karlstads universitet och Bengtsfors kommun. Projektets syfte är att bidra med kunskap om förskollärares föreställningar om sitt ansvar för, och ledande av, förskolans pedagogiska arbete. Syftet är också att utveckla en modell för hur förskollärares ledarskap kan utövas i praktiken. De frågor som utforskas är vilka möjligheter och dilemman som framträder i förskollärares tal om sitt ledarskap samt hur förskollärares ledarskap kan utövas i praktiken utifrån deras föreställningar.

Resultatet visar att förskollärarna ser en möjlighet i att ta ansvar och leda det gemensamma arbetet i arbetslaget genom strukturerade samtalsformer där de planerar och leder de kollektiva och kollegiala lärprocesserna för att utveckla den egna praktiken. Dilemman som framträder är att de inte upplever att det finns ett tydligt och mer offentligt mandat för förskollärare att leda,trots beskrivningar i styrdokument. Den starka traditionen i förskolan där alla, oavsett utbildning, tar samma ansvar och leder arbetet gemensamt är fortfarande dominant. Detta påverkar den pedagogiska kvaliteten då tid och kunskap kring att utveckla verksamheten i det egna arbetslaget genom kollektiva och kollegiala lärprocesser inte prioriteras eller saknas.

Detta är en projektrapport från ett ULF-finansierat forskningsprojekt där sex stycken förskollärare och en forskare tillsammans har fokuserat på förskollärares ansvars- och ledarskapsuppdrag. Syftet med projektet är att bidra med kunskap om förskollärares föreställningar om sitt ansvar för, och ledande av, förskolans pedagogiska arbete. Syftet är också att utveckla en modell för hur förskollärares ledarskap kan utövas i praktiken. 

Resultatet visar att förskollärare ser möjligheter i att ta ansvar för och leda det gemensamma arbetet i sina arbetslag bestående av blandade yrkeskategorier genom att använda sig av strukturerade samtalsmodeller som en metod. Samtalsmodellerna stödjer förskollärarna i att leda de kollektiva och kollegiala lärprocesserna i arbetslaget för att på sikt stärka den pedagogiska kvaliteten. Dilemman som blir framträdande är att förskollärarna inte upplever sig ha ett tydligt mandat att leda i sina arbetslag ännu. Den långa traditionen där alla tar lika mycket ansvar, oavsett utbildning, och där det inte förekommer en formell ledare i ett arbetslag är fortfarande dominant. Förskollärarna upplever heller inte att de har tid eller mer riktad kunskap att leda det gemensamma arbetet. Men genom att använda strukturerade samtalsmodeller ser förskollärarna ändå möjligheter i att skapa en lärande kultur där allas olika kompetenser kan tas tillvara och där alla känner sig inkluderade och delaktiga.