The overall aim was to investigate associations between family-, school- and individual-related social stressors and adolescents’ psychosomatic problems, and which factors might moderate these associations. A cross-sectional study design was employed to collect data and 3764 Swedish adolescents (girls 51.8%), aged between13 and 15 years completed a questionnaire. Multinomial logistic regression was used to analyse associations between social stressors and self-reported psychosomatic problems. Rasch analysis was used to psychometrically evaluate measurements in the studies (II-IV) and as a main method of analysis in study I to evaluate the psychometric properties of the Swedish version of the General Self-Efficacy Scale. School-related stressors that showed significant associations with adolescents’ psychosomatic problems were schoolwork pressure, students’ perceptions of school staff’s bullying interventions and bullying victimization. Family-related stressors that showed significant associations with adolescents’ psychosomatic problems were family residency, parental unemployment and parents’ academic achievement expectations. Factors related to the individual that showed significant associations with psychosomatic problems were having a disability, lower degree of self-efficacy and adolescents’ own academic achievement expectations. Sex moderated the association between self-efficacy and psychosomatic problems. Conclusions are that school social workers should focus on strengthening students’ self-efficacy and target schoolwork pressure and academic achievement expectations. Special attention needs to be paid to girls and adolescents living with a single parent or no parents. Further conclusions are that social support from school staff is important in relation to students’ self-reported psychosomatic problems, irrespective of students’ bullying victimization. The General Self-Efficacy Scale is a valid and reliable measure to use among adolescents.

Bakgrund och syfte: Sociala påfrestningar i och utanför skolan kan leda till psykisk ohälsa och öka sociala ojämlikheter. Att eliminera eller mildra sociala påfrestningar kan bidra till att minska framtida sociala- och hälsorelaterade problem. För att kunna förebygga hälsoproblem och främja välmående bland ungdomar behöver skolsocialt arbete vägledas av kunskap om samspel mellan sociala förhållanden och risk- och skyddsfaktorer i, liksom utanför skolan. Det övergripande syftet med denna avhandling var att undersöka associationer mellan sociala påfrestningar relaterade till familjen, skolan och individen och ungdomars psykosomatiska besvär samt undersöka vilka faktorer som kan tänkas påverka styrkan mellan dessa associationer. 

Metod: För att samla in data till de fyra studierna som inkluderas i denna avhandling användes en tvärsnittsdesign. Data samlades in i på skolor 2009 och 2010 med hjälp av enkäter bland 3764 ungdomar (51.8% flickor). Ungdomarna var mellan 13 och 15 år och gick i årkurs 7 till 9 i den kommunala grundskolan i Karlstad kommun, Sverige. Multinomial logistisk regression användes för att analysera associationer mellan sociala påfrestningar relaterade till familjen, skolan och individen och självrapporterade psykosomatiska besvär. Rasch-analys användes för att psykometriskt utvärdera mått som använts i studierna (II-IV) och som huvudanalysmetod i studie I för att bedöma de psykometriska egenskaperna för den svenska versionen av General Self-Efficacy Scale (GSES). 

Resultat: Skolrelaterade påfrestningar som visade signifikanta associationer till ungdomars självrapporterade psykosomatiska besvär var press från skolarbete (II), elevers uppfattning om skolpersonalens arbete mot mobbning (III) och utsatthet för mobbning (III). Familjerelaterade påfrestningar som visade signifikanta associationer till ungdomars självrapporterade psykosomatiska besvär var boendesituation (II & III), föräldrars arbetslöshet (II & III), samt föräldrars krav på skolprestationer (IV). Faktorer relaterade till individen som visade signifikanta associationer till psykosomatiska besvär var att ha en funktionsnedsättning och/eller långvarig sjukdom, lägre grad av tilltro till sin egen förmåga samt ungdomars egna krav på skolprestationer (IV).

Resultaten från avhandlingen visade följande: 1) tilltro till sin egen förmåga påverkade inte associationerna mellan någon av de skol- eller familjerelaterade påfrestningarna och psykosomatiska besvär (II). 2) Kön påverkade styrkan i associationen mellan tilltro till den egna förmågan och psykosomatiska besvär (II). 3) Associationen mellan elevers uppfattning av skolpersonalens arbete mot mobbning i skolan och elevernas psykosomatiska besvär påverkades inte av olika typer av mobbning som en elev varit utsatt för, kontrollerat för kön, ålder, boendesituation, föräldrars arbetslöshet och brist på vänskap (III). 4) Associationen påverkades heller inte av huruvida man är flicka eller pojke, ålder, boendesituation eller föräldrars arbetslöshet, kontrollerat för brist på vänskap och utsatthet för mobbning (III). 5) Associationen mellan funktionsnedsättning och psykosomatiska besvär påverkades inte av föräldrars krav på skolprestationer, ungdomens egna krav på skolprestationer eller tilltro till sin egen förmåga (IV). 

Slutsatser: Skolkuratorer bör fokusera på att stärka elevers tilltro till sin egen förmåga samt arbeta med aspekter så som elevers press relaterat till skolarbetet samt krav på bra skolprestationer. Dessutom behövs ett särskilt fokus på flickor då de tillhör en riskgrupp i vissa avseenden samt på ungdomar som bor med en ensamstående förälder eller de som bor utan sina föräldrar. Fler slutsatser är att socialt stöd från vuxna i skolan är viktigt i relation till ungdomars psykosomatiska besvär, oavsett om eleven är utsatt för mobbning eller ej. Därför behöver skolkuratorn kontinuerligt arbeta mot mobbning, både med elever och också lärare samt på organisatorisk nivå. Eftersom sociala, psykologiska och somatiska besvär är benägna att hänga samman är det viktigt att skolkuratorn och skolsköterskan har ett nära samarbete för att förebygga hälsoproblem och främja välmående. Detta samarbete underlättas av ett skolklimat och en skolkultur som stödjer skolpersonalens möjligheter till att arbeta hälsofrämjande. Bristen på interaktionseffekter mellan variablerna som inkluderades i de olika studierna tyder på att variablerna är stabila och att deras inverkan på psykosomatiska besvär inte är lätt att påverka. 

Social stress occurring at and outside school can result in mental health problems and increase social inequalities. Reducing or mitigating social stressors may reduce future social and health problems. In order to prevent health problems and to promote well-being among adolescents, school social work needs to be guided by knowledge about the interplay between social conditions and risk and protective factors at school, as well as outside school. The overall aim of this thesis was to investigate associations between family-, school- and individual-related social stressors and adolescents’ psychosomatic problems, and which factors might moderate these associations. Conclusions based on the results are that school social workers should focus on strengthening students’ self-efficacy and target schoolwork pressure and academic achievement expectations. Special attention needs to be paid to girls and adolescents living with a single parent or no parents. Further conclusions are that social support from school staff is important in relation to students’ self-reported psychosomatic problems, irrespective of students’ bullying victimization. Furthermore, the Swedish version of the General Self-Efficacy Scale is a valid and reliable measure to use among adolescents.