Syftet med denna uppsats är att ta tillvara ögonvittnesskildringar och minnen från andra världskriget med speciell inriktning på de intervjuades relation till Hitlerjugend, för att ta reda på vad det var som kunde locka ungdomarna i det tredje riket att gå med i Hitlerjugend, eller hade man valet att stå utanför? För att uppnå mina syften har jag därför intervjuat sju personer från Tyskland, Österrike och Böhmen som invandrat eller flytt till Sverige. De jag kommer fram till kan dock inte generaliserats för att gälla alla deltagare i HJ, men vi får dock en möjlig bild. Hitlerjugend bildades i början av 1920-talet som ett ungdomsparti till NSDAP. Det gällde att fånga upp ungdomarna och skola in dem i den nazistiska ideologin. Efter den misslyckade ölkällarkuppen 1923 ändrade NSDAP taktik och kom därefter att försöka nå makten med demokratiska medel. Ute på gatorna slogs emellertid SA tillsammans med HJ i kampen mot kommunister och andra fiender till den nazistiska ideologin. Den krigsförberedande fasen kom efter 1933 då Hitler insåg vilken enorm kapacitet den villige ungdomen betydde för den som vill härska i framtiden. HJ kom att bli enda tillåtna ungdomsorganisationen och genom sport, friluftsliv och härdande lekar skulle pojkarna fostras till framtidens supersoldater. Flickorna skull fostras till goda mödrar vars uppgift var att föda starka, sunda ariska barn. HJ blev också den perfekta rekryteringsbasen för Waffen-SS. Pojkarna i HJ var uppfödda med myter och sånger om hjältens död på slagfältet och den hårda träningen hade gjort dem hårda och fanatiska, vilket många allierade fick erfara efter invasionen 1944. Men den totala uppoffringen var dock förgäves eftersom deras älskade ledare tog självmord och lämnade ett Europa i ruiner. Mina intervjuer visar att det var svårt att stå utanför HJ. Det som lockade mest var kamratskapet och gemenskapen. I två av fallen ville man dessutom tillhöra HJ av ideologiska själ, som hängivna nazister. Två intervjupersoner (de äldsta paret från Pommern) var inte med i HJ på grund av att när de väl hade åldern inne så var inte HJ etablerat och känt i deras trakter. En person var antinazist och vägrade att gå med i HJ. Pågrund av detta blev hon misshandlad och fick det svårt. En person gick med i HJ fast han var antinazist, men kände sig tvingad. Han kunde dock vara med utan uniform och lite vid sidan om pågrund av en välvillig ungdomsledare.