I den här artikeln diskuteras hur specialpedagoger översätter och hanterar en nyligen införd reform när det gäller skolors stödinsatser, där det tidigare begreppet ”särskilt stöd” nu har delats in i två nivåer av stödinsatser, ”extra anpassningar” eller ”särskilt stöd”. Med utgångspunkt i en mindre intervjustudie uppmärksammas några av de frågor och dilemman som aktualiseras i samband med detta. Reformen förstås som ett exempel på hur policy reformer ramar in och formar det tolkningsarbete som sker på alla nivåer i utbildningssystemet, vilket mot bakgrund av skolans nuvarande styrningssystem under senare decennier har inneburit ett ökat performativt tryck. Analysen grundar sig på tre intervjuer med specialpedagoger på olika skolor och olika stadier. Sådana aspekter som i intervjuerna framstår som kritiska för hur specialpedagogerna hanterar de förändringar som skrivits fram på myndighetsnivå har identifierats och tematiserats. Resultatet visar hur specialpedagogerna hamnar i en mellanposition mellan rektor och lärararbetslagen, där förhandlingar om olika yrkesgruppers ansvar i förhållande till varandra blir centralt när reformen hanteras. Strävan efter att utarbeta hållbara rutiner och strukturer för att utreda, dokumentera och följa upp stödinsatser framstår som en stor del av specialpedagogernas tolkning av reformen, medan förändringsarbetet på klassrumsnivå blir mindre synligt i deras framställning.