Den här uppsatsen handlar om § 3 i lag (1980:578) om ordningsvakter och om farhågan atto rdningsvakterna skulle komma att bli en reservpoliskår. Den exakta definitionen av reservpoliskår definieras inte i utredningen och propositionen, uppsatsen tar därför avstamp i en ganska bildlig tolkning av ordet och dess definition.

Med hjälp av utredningar och propositioner har jag fastställt vad den grundläggande tanken med ordningsvakter var. Tanken var att frigöra resurser för polisen, men utan att det fick leda till att ordningsvakterna blev en reservpoliskår. En överblick över hur ordningsvakternas arbetsuppgifter förändrats genom åren tyder dock på att det mer och mer kommit att bli en form av reservpoliskår, då ordningsvakter många gånger ses som en lösning på polisens brist på resurser. Samtidigt har andelen städer, kommuner och områden som anlitat ordningsvakter ökat under senare år. Storleken på områdens storlek har dessutom kommit att öka med tiden. Bl.a. utgör stora delar av Uppsala områden där ordningsvakter får patrullera. Likaså Stockholm och Stockholms kollektivtrafik.

Generalklausulen, § 3 i lag (1980:578) om ordningsvakter tycks dessutom ha blivit något av en standardparagraf, trots att tanken är att den ska tillämpas restriktivt.

Slutsatsen är att det utökade användandet av § 3 i lag (1980:578) om ordningsvakter och den ökade användningen av ordningsvakter i allmänhet riskerar att leda till att ordningsvakterna blir en reservpoliskår som befarats.