Under pandemin har humaniora fått en delvis ny betydelse. Det går nämligen inte längre att blunda för att hälsa och ekologi har en kulturell dimension och intimt hänger samman med frågor om moral och livsåskådning, om människans existentiella självförståelse och plats i historien och universum. Oavsett vilken sensmoralen blir när pandemin klingar av finns det dock ett djupgående problem i den västerländska kulturen, där även humaniora har ett medansvar.