För att Skatteverket ska kunna fatta ett korrekt beslut gällande beskattningen måste Skatteverket ha tillgång till alla uppgifter som är av betydelse för att fatta ett beslut. Alla skattskyldiga har en plikt att lämna in uppgifter som är av betydelse för beskattningen.  Skatteverket har en utredningsskyldighet och ska se till att alla ärenden blir tillräckligt utredda innan ett beslut fattas. Det finns bestämmelser som reglerar Skatteverkets utredningsskyldighet och en skattskyldigs upplysningsskyldighet.

Uppsatsens syfte har varit att utreda hur långt Skatteverkets utredningsskyldighet sträcker sig vid skattetillägg och efterbeskattning samt upplysningsskyldighetens räckvidd. Vidare utreder uppsatsen hur nämnda skyldigheter förhåller sig till varandra och vilka principer som inverkar på Skatteverkets utredningsskyldighet.   Skatteverkets utredningsskyldighet är relativt långtgående vid både skattetillägg och efterbeskattning. Skatteverket har ett stort ansvar gällande utredningen av ett ärende vilket framkommer tydligt i rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen har i flera fall bedömt att Skatteverket brustit i sin utredning.

Om felaktigheter i en deklaration anses kunna upptäckas vid en normal granskning anses inte utredningsskyldigheten vara uppfylld. För att Skatteverket ska kunna påföra skattetillägg eller efterbeskatta ska det var ett fel som inte kunnat upptäckas vid en normal granskning utan krävt närmare utredning.  För att Skatteverket ska fatta korrekta beslut angående skatten måste Skatteverket och skattskyldiga samarbeta med varandra. Båda parterna måste uppfylla sina respektive skyldigheter. En skattskyldig måste uppfylla sin upplysningsskyldighet och lämna in relevanta uppgift till Skatteverket och Skatteverket måste se till att ärende blir tillräckligt utredda. Bestämmelser angående utredningsskyldigheten och upplysningsskyldigheten återfinns bland annat i förvaltningslagen, förvaltningsprocesslagen och skatteförfarandelagen. Skatteverkets utredningsskyldighet är mer långtgående än upplysningsskyldigheten vilket även framkommer av rättspraxis. En skattskyldig förväntas lämna in alla uppgifter som är relevant för att Skatteverket ska kunna fatta ett beslut. Uppgifterna som lämnats in ska vara tydliga och strukturerade så Skatteverket ska kunna utläsa informationen och fatta beslut. Om en skattskyldig underlåter att lämna in en uppgift eller att uppgiften är oriktigt kan det resultera i skattetillägg eller efterbeskattning. Det framgår av praxis att trots att en skattskyldig inte lämnat tillräckligt med underlag kan det ändå resultera i att Skatteverket brustit i sin utredning eftersom domstolen ansett att Skatteverket borde upptäckt att det fattats underlag för beskattning. Därav anses utredningsskyldigheten vara mer långtgående än uppgiftsskyldigheten.     

Det finns ett antal principer som myndigheter måste följa för att myndighetsutövningar ska anses vara rättssäkert. Principer som inverkar på utredningsskyldigheten är officialprincipen, legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen och proportionalitetsprincipen. Nämnda principer tillämpas för att skydda enskilda och hindra myndigheter från att utöva sin makt godtyckligt mot enskilda. Utredningsskyldigheten och uppgiftsskyldigheten har varit omdiskuterat och det har utvecklats en del rättspraxis vad gäller hur långtgående dessa skyldigheter är.