Ämnet cerebral pares är ett för mig viktigt ämne eftersom jag själv har en cp-skada. Jag vill ta reda på hur barn i en liknande situation har det i skolämnet idrott. Finns samma hinder och möjligheter som ”under min tid” eller har något förändrats? Detta är mitt syfte med uppsatsen. För att ta undersöka mitt syfte har jag gjort intervjuer med två olika personer; en sjukgymnast och en förälder till ett cp-skadat barn. Jag gjort en jämförelse för att se hur/om åsikterna kring mina frågeställningar skiljer sig. Utöver den empiriska undersökningen har jag tittat på olika fakta om cerebral pares (innebörd, symtom, behandlingsmetoder), men också om idrotten i skolan (barns situationer). Efter att ha slutfört detta har jag kommit fram till att förändringar har skett för de cp-skadade barnen i skolan/skolidrotten, både pedagogiskt och när det gäller material (hjälpmedel/redskap). Den främsta skillnaden är att lärarna idag ser på barnen som de är, och vad de är bra på, istället för att titta på deras problem och vad de inte kan. Hindren för cp-skadade barn i skolämnet idrott ligger i att barnen inte ser sitt eget handikapp (vilket/vilka ”problem” det har), men det handlar också om att läraren inte alltid har full kompetens för att undervisa och bemöta barnen på rätt sätt. Möjligheterna är att det finns bra hjälp utanför skolan (från institutioner) i form av tips och hjälpmedel. Dessutom är utbudet stort när det gäller aktiviteter för de rörelsehindrade barnen. Mina nyckelord: Cp-skadade barn, hinder och möjligheter, skolidrott, utveckling