Betygsättning är en komplicerad process som lärare och elever ständigt konfronteras med. Det är därför av intresse att undersöka vad som ligger till grund för lärarnas bedömning. Skolverket menar att faktorer som studieorganisation, styrningsprinciper, kunskapssyn, skolans övergripande uppgifter och människosyn har betydelse för bedömningen av elevers kunskaper. I föreliggande uppsats undersöks vad dessa begrepp kan tänkas stå för. Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilken omfattning lärarna, som undervisar elever som går på Barn- och fritidsprogrammet på en skola, använder sig av provresultat som grund för sin betygssättning. Vidare undersöks vilka alternativa examinationsformer som används och i vilken utsträckning dessa anses vara likvärdiga när det gäller en rättvis bedömning. Hur lärare motiverar sin betygssättning och i vilken omfattning lärare samarbetar och samtalar omkring betygsfrågor tas också upp. Utifrån intervjuer med lärare och elever diskuteras dessa frågor. Resultatet av intervjuerna är att prov är en mycket vanligt förekommande examinationsform. Även om elever ger uttryck för att de lär sig mer med hjälp av andra examinationsformer, anser lärarna att man behöver ha kvar ”provgenren” bland annat med tanke på elevernas vidare studier. De lärare som inte använder sig av prov säger att de på det viset får mer tid till förberedelser av undervisning och annan examination. Men de lärare som använder sig av prov menar att det inte finns tid för att arbeta på något annat sätt i dagens skola. När det gäller att motivera sin betygssättning använder sig de flesta lärarna av vad eleven har presterat, jämfört med mål och betygskriterier för kursen. Alla lärare anser att eleverna upplever sig rättvist bedömda, medan eleverna själva ger uttryck för en viss tveksamhet i detta sammanhang. Lärarna har olika syn på betygssättning och denna uppsats, liksom skolverkets granskning, kommer fram till att detta faktum borde resultera i ett tydligare samarbete, och att det pedagogiska professionella samtalet omkring bedömning och betygssättning måste få en högre prioritet.