Barnets bästa är ett begrepp som funnits inom den svenska rättstillämpningen under lång tid. Beroende på sitt sammanhang kan det ses såväl som en princip, som det kan ses som en regel. Detta får till följd att innebörden av barnets bästa kan skifta och resultatet av tillämpningen kan skilja sig åt. De mest grundläggande aspekterna att ta hänsyn till inom barnets bästa är bland annat barnets rätt till en trygg miljö, en god fostran samt en trygg anknytning till en person i barnets närhet.

En förälder har i enlighet med 2 kap. 5 § FäL, en möjlighet att medges rätt att ha sitt spädbarn hos sig under tiden denne verkställer sitt straff. Möjligheten är förenad med vissa krav, samtidigt som placeringen ska vara i förenlighet med barnets bästa. Dessa krav framgår dels av nationell rätt, samtidigt som den nationella rätten har att förhålla sig till internationell rätt i form av barnkonventionen.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den rättsliga processen gällande en bedömning av barnets bästa. Detta innefattar en granskning av ställningstaganden som görs av Kriminalvården och socialtjänsten i varje enskilt fall, för att därigenom bedöma huruvida barnets bästa tillvaratas i sin helhet i och med en placering i fängelse tillsammans med en förälder.Av det resultat som presenteras, framgår det att myndigheterna brister i att redogöra för vissa aspekter kopplade till barnets bästa utifrån 2 kap. 5 § FäL. Detta föranleder att barnets bästa inte tillvaratas i enlighet med vad som i barnkonventionen stadgas.