I denna undersökning har jag fördjupat mig i problematiken dåligt självförtroende hos förskolebarn. Syfte med undersökningen är att bilda en uppfattning om vad det innebär att ha dåligt självförtroende och hur man på ett bra sätt ska bemöta barnet och stärka dess självkänsla och självförtroende. Ett dåligt självförtroende kan yttra sig på flera olika sätt. Barnen blir antingen försiktiga och osäkra inför nya erfarenheter eller så försöker dem dölja sitt dåliga självförtroende genom att bygga upp en tuff fasad. I mitt yrke som förskollärare kommer jag, med stor sannolikhet att träffa de inåtvända, försiktiga och osäkra barn, barn som är lätt att glömma i en barngrupp. För att göra detta möte så bra och givande som möjligt koncentrerade jag mig och inriktade min undersökning till de barnen. Den preciserade problemformulering som jag utgick ifrån är: ® Vad kännetecknar ett självsäkert, tryggt/ osäkert, otryggt barn? Hur kan pedagogen i förskolan se om barnet har dåligt självförtroende? ® Vilka konsekvenser har sådant beteende för barnet? ® Hur arbetar man som pedagog i förskolan för att stärka barns självförtroende och självkänsla? För att få svar på frågeställningarna har jag använt mig av kvalitativa intervjuer med fem yrkesverksamma förskollärare och jag har observerat tre barn som visade tendenser att vara tysta och passiva i samlingarna. Resultatet visar att det är väldigt viktigt att jobba med barns självbild medan de är på förskolan. De barnen missar mycket i sin utveckling, har inte lekkamrater, har svårt att anpassa sig i en grupp, behöver hjälp för att komma igång med aktiviteter. Det är oerhört viktigt att ge dessa barn en trygghet och att bygga upp ett förtroende hos dem. De behöver mycket uppmuntran, beröm och möjligheter till att få visa att de också kan. Vi måste synligöra dem för oss själva som för andra barn i gruppen. Trots att man inte vet varför barnet beter sig som det gör kan just pedagogens bemötande vara avgörande för dess utveckling.