Den 19 juli 2002 antog Europaparlamentet en förordning om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, IAS/IFRS. IAS-förordningen är direkt gällande i alla EU:s medlemsländer och innebär att alla noterade företag skall upprätta sina koncernredovisningar enligt IAS/IFRS från och med den 1 januari 2005. Den svenska utredningen som behandlar dessa frågor, SOU 2003:71 Internationell redovisning i svenska företag, ser en klar fördel med att ha liknande redovisningsregler internationellt och föreslår därför att alla företag i Sverige skall få möjlighet att själva välja om företagens årsredovisningen skall ske i enlighet med IAS/IFRS eller ÅRL, med inslag av IAS/IFRS. En redovisning enligt IAS-förordningen innebär bland annat att företagen skall redovisa vissa av sina tillgångar till verkligt värde. Utredningen drar slutsatsen att många företag inte kommer att välja en redovisning enligt IAS/IFRS och en värdering till verkligt värde, eftersom det skulle innebära att orealiserade vinster tas upp till beskattning och därmed ökar skatteuttaget. Vi vill därför undersöka vilka de troliga konsekvenserna är för de svenska aktiebolagen och vad deras intressenter anser om en värdering till verkligt värde och en ökad frikoppling mellan redovisning och beskattning. Vi har valt att intervjua två revisorer, två skattekonsulter, två banktjänstemän och en tjänsteman på SKV och har även använt oss av några av de remissvar som avgivits på SOU 2003:71. Slutsatsen vi har kommit fram till är att de företag som skulle vara mest intresserade av en värdering till verkligt värde och en ökad frikoppling är börsnoterade bolag och andra stora bolag, eftersom de har ett intresse av att visa en så rättvisande bild som möjligt för investerarna. De små bolagen vill att årsredovisningen skall vara enkel och billig att upprätta och således resultera i ett så lågt skatteunderlag som möjligt. Det är således inte relevant för denna typ av bolag med en värdering till verkligt värde och en ökad frikoppling. En av de intervjuade revisorerna trodde att en frikoppling kommer att innebära att företagen måste upprätta två olika bokslut: ett skattemässigt och ett redovisningsmässigt. Den andre revisorn menade att problemet vid en frikoppling kunde lösas genom en enda redovisning, utan att de verkliga värdena för den skull skulle vara skattegrundande. En av skattekonsulterna och tjänstemannen vid SKV ansåg att en frikoppling skulle innebära att deklarationerna kommer att innehålla fler justeringsposter än idag och att Skattverkets granskning därmed kommer att bli mer omfattande. Tjänstemannen på SKV refererade även till BFN:s nya arbetsinriktning som innebär ett framtagande av förslag på regelpaket för olika typer och storlekar av företag. Förslaget innebär att kopplingen mellan redovisning och beskattning kommer att bli starkare för de små företagen, medan det för de stora bolagen blir en frikoppling.