Övergödningen av haven runt Sverige har de senaste årtiondena vuxit sig till ett allt större problem. Sedan näringsämnet kväve identifierats som den största källan till övergödningen har det beslutats av regeringen att det på vissa kustområden mellan Norrtälje och den Norska gränsen ska finnas ett extra kvävereningssteg i de kommunala reningsverken. De extra kvävereningsstegen kan utformas på olika sätt och de olika typerna uppvisar variation i reningsgrad. Denna undersökning omfattar tio reningsverk med tre olika typer av system: konventionella reningsverk med extra kvävereningssteg, reningsverk med våtmarksanläggning och reningsverk med fluidiserande bäddar och syftet med denna uppsats är att undersöka om reningsverken klarar av de av regeringen bestämda maximala utsläppsvärdena samt att utröna vilka variationer av reningsgrad som förekommer dels mellan de olika typerna och dels mellan reningsverk av samma typ. Eftersom våtmarksanläggningar har rykte om sig att fungera mindre bra under årets kalla månader ingår även en studie av säsongsvariationer. Studien visar att de flesta verken klarar utsläppskraven. De som inte gör det är relativt nystartade eller har haft tekniska problem den aktuella perioden. Stora variationer av reningsgrad förekommer, både mellan de olika typerna av reningsverk och mellan reningsverk av samma typ. Våtmarkerna uppvisade en klart högre reningsgrad under årets varma månader.