Texten handlar om den roman där jantelagen formuleras, Aksel Sandemoses fiktiva psykoanalys eller självanalys, En flyktning krysser sitt spor (1933). I fokus står en process från ett rasande jag till ett mera integrerat subjekt, i Jacques Lacans mening. Att vilja berätta allt och inte lyckas, inte kunna lyckas, och att till sist acceptera en desillusionsinsikt, ligger i linje med Lacans språkteoretiskt baserade definition av hur ett subjekt blir till. Utblickar görs också till vad jantelagen summerar och hur den eventuellt varit verksam i senare tid.