Barn med funktionsnedsättningar har inte alltid samma förutsättningar eller möjlighet till kommunikation som barn utan funktionsnedsättning och har därför inte heller samma förutsättningar för självbestämmande och självständighet. De är därför i behov av olika verktyg för att kunna vara delaktiga i det vardagliga livet. Studiens syfte är att undersöka hur en träningsskolas arbete med digitala verktyg fungerar utifrån ledningens, pedagogers samt vårdnadshavares perspektiv och vilka effekter det leder till för elevernas utveckling. För att besvara mina frågeställningar har jag använt mig av en kvalitativ metod och valde att använda mig utav enskilda intervjuer med respondenterna. Min teori grundar sig på tre faktorer, ledning och engagemang, pedagogers betydelse samt digitala verktyg och som med stöd av vårdnadshavares engagemang och samverkan leder till olika upplevda effekter av användandet av digitala verktyg för elever i en träningsskola. Resultatet av studien visar att träningsskolan använder de digitala verktygen på ett genomtänkt pedagogiskt sätt men att det finns förbättringsmöjligheter, att skolan arbetar utifrån en digitaliseringsplan men att denna skulle behöva uppdateras och användas fullt ut, att pedagogerna har den kompetens som krävs för att arbeta med de digitala verktygen men önskar mer tid för kollegialt lärande. Resultatet visar även att samverkan mellan vårdnadshavare och skolan är god men att det är svårt att få med sig vissa av vårdnadshavarna gällande användningen av Ipaden hemma. Slutligen visar resultatet att effekterna som de digitala verktygen leder till är mer positiva än negativa och att användandet av digitala verktyg leder till utveckling på flera plan hos eleverna.