Under det senaste decenniet har ”arrangemangstänkande” (assemblage thinking) vunnit mark i antropologiska och kulturgeografiska studier av hur politikområden och policyer blir till genom processer av sammansättning (Larner & Higgins, 2017; Clarke et al. 2015). Med ursprung i filosofen Gilles Deleuzes och psykoanalytikern Félix Guattaris (1985) arbeten, har begreppet assemblage, i betydelsen sammansättning eller arrangemang, tagits upp av policyforskare för att studera hur policyer i en mängd olika politikområden kan sägas vara resultat av komplexa processer av att föra samman fysiska artefakter, praktiker, diskurser och mänskliga aktiviteter till instabila helheter. Ett bidrag som arrangemangstänkande gör till studiet av policyers uppkomst är att undersöka processen att sätta ihop och föra samman, vilket i många fall innefattar tolkning och översättning, mäkleri mellan olika intressen, inkorporering av globala ”best practices”, och utnyttjandet av konsultexpertis (McCann, 2011). Arrangemangstänkandet såsom det har använts för att analysera så disparata områden som utbildning (Savage & Lewis, 2018), hemlöshet (Baker & McGuirk, 2017) och gemensam användning av naturresurser (Murray Li, 2007), har uppstått som en reaktion mot den mer vanliga traditionen ”policy transfer” som utvecklats inom statsvetenskapen och inom vilken policyskapandets dynamiska och komplexa process åsidosätts (Peck & Theodore, 2015). I detta paper diskuteras hur arrangemangstänkande kan användas inom ramen för policyanalys och i kombination med statsvetenskapens intresse för analys av maktrelationer i policy-skapandet. Vi menar att arrangemangstänkande bidrar till att berika policyanalysen teoretiskt och metodologiskt och att även den statsvetenskapliga maktanalysen kan utvecklas med hjälp av detta tänkande. Vårt resonemang illustreras genom två olika sätt att mobilisera arrangemangstänkande empiriskt, dels genom en pågående studie om hur biståndsprojekt kan ses som produkter av sammansättning samt en tidigare studie av hur regionalpolitik kan förstås som ett arrangemang i betydelsen objekt för styrning.