I dagens skola är det många barn som har svårigheter i matematik. Alltfler rapporter tyder på att eleverna inte uppnår godkänd nivå i grundskolan. Detta väckte ett intresse hos mig att vilja undersöka matematiksvårigheter. Inledningsvis var jag intresserad av dyskalkyli vilket benämns som motsvarigheten till dyslexi. Jag beslutade mig dock för att även undersöka andra delar av matematiksvårigheter. Eftersom det dels verkar råda en begreppsförvirring inom litteraturen och endast finnas ett fåtal elever med diagnosen dyskalkyli. Detta gjorde det lättare att finna material samt människor att intervjua. Genom litteraturstudier formades mitt preciserade problem vilket är ”Vilka matematiksvårigheter möter läraren i sin undervisning?”. Resultatet av detta arbete har framkommit genom en sammanställning av den litteratur jag läst samt de intervjuer jag genomfört med sex lärare varav en specialpedagog på en skola i Hallsbergs Kommun. Under arbetets gång har det visat sig att matematiksvårigheter är ett vidsträckt område där forskningen ger olika förklaringar till ämnets svårigheter. I undersökningen har det framkommit att lärarna mest träffat på elever med ”lättare” matematiksvårigheter samt saknar större kunskap om specifika svårigheter som dyskalkyli. De arbetar efter egna erfarenheter och delar in eleverna i sina individuella kategorier som skiljer sig från forskningens sätt att framställa svårigheterna. I undervisningen möter lärarna elever som har problem med sin minnesfunktion, saknar logiskt tänkande, har dålig självbild, har problem med vissa ämnesdelar samt med begreppsförståelsen. Lärarna är överens om att det inte finns någon metod som är ”bäst” i undervisningen. Genom ett varierat arbetssätt med både konkret och abstrakt material i kombination med samtal uppnås den effektivaste undervisningen.