Som introduktion till undersökningen jag gjort på en gymnasieskola studerade jag den forskning som förekommer beträffande dyslexi. Jag kunde utkristallisera tre stora grupper inom forskningen, nämligen en biologisk, en pedagogisk och en social inriktning. Det är den biologiska inriktningen som har dominerat forskningen under ett par decennier. Den pedagogiska och den sociala förklaringen på dyslexiproblemen är svårare att vetenskapligt bevisa och därför har det heller inte fått någon genomslagskraft. Vissa forskare betonar att självförtroende och självkänsla är viktiga vid inlärning och nödvändiga faktorer för att man skall kunna lära sig läsa och skriva. Tyngdpunkten i examensarbetet ligger dock på en studie gjord på en gymnasieskola. Jag har försökt ta reda på hur stödundervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter är upplagd och klargöra för vilka former av stöd som finns tillgängliga för eleverna. På gymnasieskolan finns ett specialteam som jobbar med att hjälpa elever med behov av särskilt stöd och till sin hjälp har de tillgång till en läs- och skrivstudio. Uppskattningsvis 100 elever kommer till studion varje år och får någon hjälp, sporadiskt eller mera kontinuerligt. Eleverna får hjälp med moment som läxläsning, färdighetsträning och läs- och skrivträning. I vissa fall behöver eleverna mer omfattande hjälp med att klara studierna och då kan individuella programmet vara ett alternativ. För att få ett elevperspektiv i uppsatsen har jag gjort en liten enkätundersökning i en handelsprogramsgrupp som går andra året på gymnasieskolan. Det lilla urvalet ger en fingervisning om vad klassen vet om stödundervisning på skolan. Enkäten finns som bilaga i slutet av uppsatsen.