Organisation, kön och ledarskap är ett intressant område att studera ur ett sociologiskt perspektiv. Att kvinnan forfarande i vårt jämställda Sverige är underrepresenterad på de högre posterna inom organisationer är ett välbekant fenomen som det debatteras och diskuteras om i olika sammanhang, där det ofta fokuseras på kvinnors möjligheter till karriär. Fokus för detta uppsatsarbete är dock ett annat fenomen, nämligen hur kvinnor i ledande befattning upplever sin situation i kontraktiv verksamhet, vilket har blivit en alltmer vanligt förekommande situation inom olika organisationer, framförallt inom den offentliga sektorn Som utgångspunkt för uppsatsarbetet ligger en artikel som är skriven av Carin Holmquist (1997) Den ömma bödeln - om kvinnligt ledarskap i åtstramningstider. I denna artikel fokuseras den paradoxala situationen med minskad resurstilldelning samt utökning av ansvarsområde. Vidare analyseras vilken funktion som kvinnliga ledare fyller i denna situation, där den konventionella bilden av ledarskap som manligt definierad och expansiv funktion inte fungerar. Dessa kvinnors uppgift att agera ut kvinnliga värden som förståelse, empati och omsorg samtidigt som uppgiften är att gör nedskärningar, beskrivs av Holmquist som det vanmäktiga ledarskapet där kvinnornas uppgift blir att utföra det omöjliga och hon beskriver dessa kvinnors funktion som den ömma bödelns Syftet med denna uppsats är att undersöka om Carin Holmquists tes om den ömma bödeln, kan få stöd också inom andra offentliga verksamheter än de hon studerat. Avgränsning har gjorts till kvinnliga ledare inom byråkratiska organisationer som bedriver någon form av statlig verksamhet. Syftet är också att i vidare bemärkelse beskriva hur kvinnor i ledande befattning upplever situationen i åtstramningstider.Efter ett strategiskt urval, genomfördes sex djupintervjuer. Samtliga intervjuer bandades och skrevs därefter ut ord för ord, som ett steg i databearbetningen. Därefter utarbetades en datamatris för att underlätta tolkningsarbetet. Tolkningen presenteras under olika teman/områden, vilka belyser olika aspekter och upplevelser som gör sig gällande för kvinnliga ledare i åtstramningstider.Undersökningen visar att tesen om den ömma bödeln, som var utgångspunkten för uppsatsarbetet, kan få stöd också inom byråkratiska organisationer som bedriver någon form av statlig verksamhet. Vidare har undersökningen visat en tydlig bild av hur dessa kvinnor upplever sin situation som ledare i åtstramningstider, där deras ledarskapsstil utmärks av konsensus och där man agerar ut de traditionellt kvinnliga egenskaperna som också förväntas från omgivningen. Ett fenomen som också lyfts fram är problematiken med att bli chef i egen grupp, vilket kan sägas vara en förstärkande mekanism till övriga problemområden gällande kvinnligt ledarskap i åtstramningstider.