I uppsatsen behandlas den värmländska industrins arkitektur under främst efterkrigstiden genom undersökningar av fyra stycken produktionsmiljöer med alltjämnt pågående verksamhet från olika tidsperioder och i olika kommuner: 1930-,1940- och 1950-talets AB Wasa Spisbrödsfabriks kvarn- och siloanläggning i Filipstad, 1950- och 1960-talets AB Anders Löfbergs kafferosteri i Karlstad, 1970-talets Jocell AB:s produktionshall för sugvalstätningar i Kil samt 1990-talets Stora Ensos byggnad för Kartongmaskin 8 med paralleller till 1930-talets Västra bruket i Hammarö (Skoghall). Jämförelser görs mellan dessa produktionsmiljöers arkitektoniska gestaltning och andra samtida internationella och nationella byggnaders utformning. Stor vikt har lagts på att undersöka relationen mellan beställarnas funktionalitetskrav och modernistiska formideal samt vilka uttryck dessa har tagit sig i gestaltningen av byggnaderna. Inledningsvis beskrivs som bakgrund kortfattat också den tidigare värmländska industrins framväxt och verksamhetsområden