Corporate Governance är ett begrepp som står för det system som reglerar hur bolag styrs och kontrolleras. Begreppet har blivit aktuellt i Sverige det senaste decenniet på grund av en ägardebatt där framförallt de institutionella ägarna anklagats för att utöva ett för kortsiktigt ägande. Det kortsiktiga ägandet har enligt kritiker bedrivits med för stort fokus på kvartalsbaserade vinster och bidragit till att den exekutiva ledningen fått allt för stor frihet, vilket enligt många är orsaken till maktmissbruk och skandaler i näringslivet. Corporate Governance är grundläggande för att utveckla starkare ägarinflytande i stora börsnoterade bolag. Inom Corporate Governance ställs det ofta krav på bolagens styrelsearbete, ersättningar, oberoende och redovisning. Corporate Governance utgår ifrån principal- agentteorin, det vill säga en uppdelning mellan ägare och ledning. Uppdelningen bidrar till vissa intressekonflikter. Det svenska begreppet för Corporate Governance är ägarstyrning och inom den svenska ägarstyrningen läggs tyngden på aktiva ägare. När det gäller institutionella ägare, exempelvis Robur och stora pensionsfonder, kan Corporate Governance begreppet tolkas som bolagsstyrning utifrån ett ägarperspektiv. Som ett försök till att skapa riktlinjer för bolagstyrning i Sverige infördes 2005 ”Svensk kod för bolagsstyrning”. Koden behandlar bland annat ägarfrågor, styrelsearbete och ersättningsnivåer. Syftet med vår uppsats var att få ökad förståelse för hur dagens Corporate Governance utövning i Sverige ser ut samt hur styrelse och ledning kan minska intressekonflikter och förbättra förtroendet gentemot aktieägarna. För att uppnå syftet med uppsatsen har vi undersökt vilken roll de institutionella ägarna spelar inom Corporate Governance, hur formen för bolagsstyrning bör se ut och hur principal- agent motsättningar kan reduceras. Vi har även undersökt hur bolagen kan öka sitt förtroende gentemot aktiemarknaden. Metoden för undersökningen har varit kvalitativ, med en växling mellan ett induktivt och deduktivt förhållandesätt. Insamlingen av det empirigrundande materialet har gjorts genom intervjuer. Empirimaterialet har legat till grund för den insamlade teorin. Den insamlade primär- och sekundärdatan har analyserats. Utifrån analysen har vi gjort en slutdiskussion och dragit slutsatser. Av undersökningen framgår att de institutionella ägarna numer tar ett större ägaransvar men inte i tillräckligt hög utsträckning. Vidare framgår det att den institutionella ägarformen gått för långt och att ett större direkt privat aktieägande är önskvärt. Det vore bättre om småspararna utövade ett mer aktivt ägande istället för att lägga över ansvaret på institutionerna. Vad det gäller incitamentsprogram som införts för att minska intressekonflikter mellan ägare och ledning, bör sägas att de ska vara aktiebaserade och innehålla ett tak. Dessutom ska ledningen ha utfört en prestation för att kunna erhålla ersättning i form av bonus. Att VD och ledning äger aktier i det egna bolaget har visat sig vara en viktig komponent för bolagets förtroende gentemot aktiemarknaden. Utifrån undersökningen konstaterar vi att antalet styrelseuppdrag en person kan klara av på ett förtroendeingivande sätt bör lagregleras, vilket även tidsperioden en ledamot kan sitta i en styrelse bör göra. En annan aspekt vi belyst är uppförandekoders (så kallade ”Codes of Conduct”) påverkan på förtroendet. Uppförandekoderna är mest tillämpliga på större bolag, medan det för mindre bolag räcker med att följa ”Svensk kod för bolagsstyrning