De senaste åren har långtidssjukfrånvaron ökat kraftigt i Sverige och är ett av de största problemen i samhället. I ett försök att minska sjukfrånvaron har två nya lagar instiftats. Den första lagen var obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro i årsredovisningen, denna trädde i kraft den 1 juni 2003. Den andra lagen är ändringarna i lagen om sjuklön som behandlar företagens medfinansiering vid långtidssjukfrånvaro. Syftet med uppsatsen är att svara på frågorna i vår problemformulering samt testa vår hypotes om att lagarna inte kommer att uppfylla sina syften. För att kunna svara på frågorna har vi studerat litteratur samt intervjuat anställda på SBAB med inblick i problematiken. Slutsatsen av vår uppsats är att lagändringarna inte har eller kommer få den genomslagskraft som regeringen hoppats på med lagstiftningarna. Regeringens syften har bara till en liten del uppfyllts. Redovisningen av sjukfrånvaro har inte påverkat SBAB:s arbete för minskad sjukfrånvaro och medfinansieringen har ännu inte ökat företagets benägenhet att arbeta för minskad sjukfrånvaro.