Syfte: Utmattningssyndrom (UMS) är förenat med mycket lidande och stora kostnader både för individ och samhälle på grund av den långa återhämtningsperiod det ofta innebär. Trots det finns mycket lite forskning på långtidseffekter av UMS och särskilt vad gäller patienters skattade hälsorelaterade livskvalitet över tid. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur patienters skattade livskvalitet skiljer sig från friska individers samt hur skattad livskvalitet förändras hos patienter med UMS. Metod: 132 patienter (111 kvinnor) rekryterades på Stresskliniken i Umeå och behandlades med multimodal rehabilitering under 24 veckor. Patienterna skattade livskvalitet genom Short Form Health Survey (SF-36) vid fem tillfällen; innan påbörjad behandling, 12 veckor in i behandlingen, efter avslutad behandling, 1 år respektive 4,5 år efter avslutad behandling. Skattningarna jämfördes mot en frisk kontrollgrupp som rekryterades genom bekvämlighetsurval. Sekundära mått var symtom på depression, ångest och utbrändhet. Resultat: Resultatet visade att patienternas livskvalitet var signifikant nedsatt i samtliga underkategorier i relation till den friska kontrollgruppen innan påbörjad behandling, med en större nedsättning i det psykiska summaindexet (MCS). Patientgruppen skattade livskvalitet signifikant lägre än den friska kontrollgruppen vid de tre första mättillfällena. Vid uppföljningsmätningen efter 4,5 år skilde sig inte längre skattningarna signifikant åt mellan grupperna. De största förbättringarna i livskvalitet hos patientgruppen sågs under behandling, för att sedan planas ut i de flesta delskalor vid uppföljande mätningar. Samma trend sågs i de sekundära måtten. Slutsats: Dessa resultat stödjer påståendet om långa återhämtningsperioder för patienter med UMS och understryker ytterligare allvaret i tillståndet. Detta belyser även vikten av prevention och tidig upptäckt och ytterligare forskning på verksamma behandlingsformer för UMS.

Object: Exhaustion disorder (ED) is associated with great suffering and large costs for both the individual and society due to the long recovery period it often entails. Despite this, there’s limited research on long term effects of ED and especially on patients’ self-rated health-related quality of life (HRQoL) over time. The purpose of the present study was to investigate how patients’ self-rated quality of life differed from healthy individuals over time and how quality of life changes over time in patients with ED. Method: 132 patients (111 women) were recruited at the Stress Clinic in Umeå and treated with multimodal rehabilitation for 24 weeks. Patients rated quality of life with the Short Form Health Survey (SF-36) on five occasions: before starting treatment, 12 weeks in to treatment, after finishing treatment, 1 year after and 4,5 years after finishing treatment. Patients' quality of life was compared to a healthy control group recruited through convenience sampling. Secondary outcomes included symptoms of depression, anxiety, and burnout. Results: The results showed that the patients’ quality of life was markedly reduced in all subcategories in relation to the healthy control group before starting treatment, with a greater reduction in the mental component summary score (MCS). The patient group rated quality of life significantly lower than the healthy control group at the first three occasions. At the 4,5-year follow-up, the self-rates no longer differed significantly between the groups. The greatest improvements in patients’ quality of life were seen during treatment and then flattened out in most subscales at follow-ups. The same trend was seen with the secondary outcomes. Conclusions: These results support previous findings of long recovery periods for patients with ED and further underline the severity of the condition. This also highlights the importance of prevention, early detection, and further research on effective treatments for ED.