Efter den första praktikperioden konstaterade jag, tillsammans med mina kurskamrater, att det rådde stora skillnader mellan praktikskolorna i karaktärsämnets innehåll, tillämpningar och de lokala förutsättningarna. Dessa skillnader intresserade mig och jag önskade ta reda på om detta hade någon inverkan på, hur och i vilken omfattning de nationella målen för ämnet uppfylldes. För att undersöka detta har jag intervjuat lärare, som undervisar i Teknikutveckling och företagande, på fyra skolor och försökt ta reda på hur de lyckas med sin måluppfyllelse, men även att ta reda på hur de lokala förutsättningarna såg ut och vilken betydelse de hade. Då jag i min litteratursökning inte funnit något som skrivits om detta, så är det tydligen så att jag är först. Detta är för sig inte så konstigt, då ämnet är så pass nytt. I förarbetena till teknikprogrammet talas om att skapa ”nya förutsättningar för att närma gymnasieskolan och arbetslivet till varandra och därmed skapa nya arbetsformer med en stark arbetslivsanknytning”. Man talar även om att en del av utbildningen skulle kunna ske på en arbetsplats. Min undersökning visar att detta har varit svårt att genomföra. Endast en av de undersökta fyra skolorna har lyckats med detta, och då i något mindre omfattning än vad de ansåg vara önskvärt. Några menar på att näringslivet är för konjunkturkänsligt för att kunna bidra med kontinuitet i ett sådant samarbete. Därför måste skolan vara rustad för att ordna denna ”arbetslivsanknytning” själva inom sina egna väggar. Tydligt är att skolor försöker ordna detta genom att ha erfarna civilingenjörer (med maskinteknisk bakgrund) som lärare i Teknikutveckling och företagande. Resultatet av min undersökningen kan sammanfattas med följande tre punkter; Ämnet Teknikutveckling och företagande” är en relativt ny kurs på gymnasiet och trots dess breda innehåll, så vågar jag påstå att man överlag når fram till de nationella målen, i alla fall så som skolorna tolkar dem. Skolorna är mycket medvetna om de brister de har och är aktiva i sina ansträngningar att göra kursen än bättre. Min undersökning visar också på att det viktigaste för skolan, för att leva upp till målen, är lärarkompetensen. En lärare med god och bred teknisk utbildning, med en längre tids erfarenhet från näringslivet innan lärarkarriären, är en mycket bra (kanske nödvändig) kompetens för en lärare i Teknikutveckling och företagande. Undersökningen visar även på att det för många skolor är svårt att förlägga utbildning ute på företag. En slutsats jag dragit av dessa svårigheter är att andra samarbetsformer med näringslivet bör prioriteras. Jag tänker då på föreläsningar av personer från näringslivet och inte minst mentorskap från näringslivets sida i samband med projekt typ ”från idé till färdig produkt”.