Syftet med uppsatsen är att belysa och jämföra hur två svenska politiska partier, moderata samlingspartiet/moderaterna och vänsterpartiet, för fram sina budskap i syfte att övertyga väljarna. Aktuella val är riksdagsvalen 1991, 1994 och 1998. Bara ett urval av moderaternas affischer behandlas samtidigt som alla vänsterpartiets finns med. Detta p.g.a. ett mycket omfattande affischantal hos moderaterna. Valaffischerna analyseras och jämförs med utgångspunkt från vilka medel som bör användas för att affischerna skall bli slagkraftiga och övertygande. Som grund för analyserna görs således en genomgång av dessa medel i ett särskilt kapitel. För att göra det lättare att se affischerna i ett större sammanhang görs även en redogörelse för den svenska valaffischtraditionen samt en förenklad sammanfattning av kommunikationsprocessen. Kortare avsnitt om den politiska debatten kring aktuella val samt valresultat föregår även varje års affischanalyser. Analyserna visar att moderaterna i sina valaffischer använder sig av ett retoriskt effektivt formspråk under hela 90-talet. Vänsterpartiet visar inte prov på ett lika systematiskt nyttjande av de retoriska greppen under tidigt 90-tal. Man låter i stället det konstnärliga gå före det retoriskt effektiva. Successivt närmar man sig dock moderaternas bildspråk. Bildspråket blir mer kommersiellt och de politiska budskapen mer allmängiltiga. 1998 finns inte längre några större skillnader partierna emellan. Det retoriskt effektiva och kommersiella bildspråket får nu dominera i båda partiernas affischer.