Utgångspunkt för studien av medelstora svenska städer är deras befolkningsutveckling. Städernas levnadsbetingelser, deras näringsliv samt regionalpolitiken studeras. Tillbakablickar har gjorts långt bakåt i tiden men en fokusering finns på efterkrigstiden. I en intervjustudie i ett

urval av städer behandlas upplevd verklighet med en tyngd för 1990-talets förhållanden, samt förutsättningar, möjligheter och intentioner inför förväntade förändringar.

Ett sammantaget resultat från studien är att gruppen medelstora städer inte är en över tid homogen och stabil grupp i ortssystemet. Högst avsevärda skillnader finns i befolkningsutveckling och näringslivsstrukturer. Däremot finns en funktionell homogenitet i rollen som regionalt centrum.

De medelstora städerna har länge haft en trygghet som dominant i en egen region, ofta som residensstad, samt i att ha en stor andel av sysselsättningen inom offentlig verksamhet. Nu är regionala strukturer under förändring, och den offentliga sektorn upplevs mer som ett hot för

utvecklingen än som en styrkefaktor. Gjorda iakttagelser i studien indikerar en möjlig framtida uppsplittring av gruppen medelstora städer