Föreliggande rapport sammanfattar ett fyraårigt samverkansprojekt mellan en högstadieskola, som vi här kallar Solskolan, och en forskargrupp från Karlstads universitet. Projektet har initierats inom ramen för den nationella försökssatsningen Utbildning, lärande och forskning (ULF), och har även ingått i samverkansprojektet Connected Clasroom Nordic (CCN) som i sin tur varit en del av det nordiska excellenscentret Quality in nordic teaching (QUINT). Projektets övergripande syfte var att dels fördjupa kunskapen om vad som händer med literacy- och mediepraktiker i ett klassrum där olika digitala verktyg används, dels pröva en samverkansmodell mellan lärare, elever och forskare. En specifik utgångspunkt var att pröva en modell där lärare, elever och forskare ses som likvärdiga deltagare som möts i analyser av videoinspelade undervisningsexempel utifrån sina olika perspektiv, på en skola som själv tagit beslut om att satsa på digitalisering. I rapporten presenteras övergripande resultat med fokus på gemensamt lärande i forskarnas samverkan med lärare, med elever och från analyser av videoinspelningar från lektioner i flera skolämnen. Digitala teknologiers roll i förhållande till lärares didaktiska val analyseras i termer av en förändrad didaktisk miljö och förändrade didaktiska kontrakt. Några aspekter som särskilt belyses handlar om lärplattformar och digitala läromedel, skärmarnas rumsliga betydelse, skärmar som distraktion i skolarbete, elevers sökstrategier samt klassrummets literacypraktiker. 

Den här artikeln sätter fokus på samtal mellan lärare och forskare om utmaningar kopplade till undervisningens digitalisering på en skola som har satsat på införandet av digital teknologi i alla ämnen. Syftet är att belysa transformationsprocesser i olika skolämnen i digitaliserade och uppkopplade klassrum, genom att analysera hur lärande om dessa frågor tar form i samtalen mellan deltagarna. Åtta fokusgruppsamtal genomfördes under fyra läsår och har analyserats med samtalsanalys för att synliggöra fysiska, semantiska och sociala dimensioner av de läranderum som formas. Resultaten visar att samtalsarrangemanget kan stödja lärandeprocesser både under och mellan samtalen, och kan överbrygga brott i kontinuiteten som kan relateras till organisatoriska förändringar på skolan. Vidare visar analysen att gruppsammansättningen med lärare från olika ämnen inte främst gynnade fördjupning av ämnesdidaktiska aspekter av undervisningens digitalisering utan framför allt gynnade fördjupning när det gäller ämnesövergripande frågor.

The aim of this article is to make visible Nordic lower secondary teachers’ experiences of the initial period of the COVID-19 pandemic, guided by three research questions: 1. What challenges and strategies can be identified in teachers’ descriptions of teaching during the pandemic outbreak? 2. What appears to be the role of digital technology in these challenges and strategies? 3. How can we understand the readiness and educational priorities of these Nordic schools in this time of crisis? Theoretically, we draw on the three main domains of purposes of education coined by Biesta (2015); qualification, socialisation and subjectification. The empirical data consists of online qualitative interviews with 17 lower secondary teachers from Denmark, Finland, Iceland and Sweden, teaching in different school subjects. A thematic content analysis was conducted, finding three main areas of challenges in relation to organisation of teaching, classroom dialogue and assessment of student learning. Our analysis makes visible how besides digital readiness, the readiness of the studied schools relied on the teachers' ability to act independently in finding professional solutions in a time of crisis. The teachers did not just sit and wait for instructions on what to do, but took initiatives and managed the situation as best as they could drawing on their professional competence.

Skolans demokratiuppdrag innefattar att elever utvecklar ett kritiskt reflekterande förhållningssätt till texter. I denna artikel belyser vi utifrån ett critical literacy-perspektiv hur detta kritiska förhållningssätt kan förstås i relation till ett inslag i tibetanska skolor – den tibetanska argumentationstekniken. Tekniken är utvecklad inom en religiös och filosofisk kontext, men implementeras nu i sekulära skolor i ambition att stärka elevernas självförtroende och tänkande. Syftet med denna artikel är att fördjupa kunskapen om hur den tibetanska argumentationstekniken gestaltas i undervisning i exiltibetanska skolor i Dharamsala, Indien. Ett specifikt fokus riktas mot hur argumentationstekniken kan förstås utifrån ett perspektiv där utvecklandet av en kritisk reflexion ses som en nödvändig del av utbildningsuppdraget. Det empiriska materialet till artikeln består av observationer vid skolbesök och intervjuer med lärare. Våra resultat pekar på att lärarna, när de använder argumentationstekniken som en del av undervisningen, upplever att elever utvecklar sin språkförmåga och ämnesförståelse och dessutom stärker sitt självförtroende. Tillgången till verktyget verkar ge eleverna tillgång till språk och kunskaper som utvecklar deras förmåga till logiskt tänkande och att själva uttrycka sig, vilket i sin tur ger dem större makt att påverka sina framtida möjligheter. Resultaten pekar också på att argumentationstekniken lämpar sig särskilt väl för vissa ämnen och särskilda ämnesinnehåll.

Sammanfattning

Det här är en kvalitativ studie i syfte att undersöka hur vetenskapliga teorier synliggörs i lärarstudenters reflektioner över sin undervisning i ämnet svenska på lågstadiet. Materialet är insamlat i samband med lärarstudenters verksamhetsförlagda utbildning och består av intervjuer, observationer av undervisning och texter i form av pedagogiska planeringar. Resultatet visar att lärarkandidaters reflektioner håller en låg nivå när det gäller skoldidaktisk reflektion och att grunda sina resonemang i teorier om lärande och i professionella ämneskunskaper i svenska, även om deras undervisning håller god kvalitet.

                      Sammantaget är min slutsats att olika metoder eller förklaringsmodeller som används inom forskning skulle kunna synliggöras i större utsträckning inom ramen för svenskkurser i lärarutbildningen. De kan dessutom användas som redskap för dokumentation av elevers kunskaper samt studenters egna skoldidaktiska reflektioner men även för det systematiska arbetet med att dokumentera elevers lärande som en förutsättning och utgångspunkt för planering av kommande undervisning, det vill säga formativ undervisning. Det skulle kunna vara ett sätt att överbrygga teori-praktikproblemet i lärarutbildningen såväl som att höja nivån av hur studenter relaterar till vetenskapliga modeller som stöd för skoldidaktisk reflektion.

Title: “At least I thought the pupils were good”: Theorisation in education students’ didactic reflections on teaching Swedish

This qualitative study aimed to investigate the role of theory in education students’ reflections on their teaching of Swedish in lower primary school. The material was collected in connection with the students’ practical placements and comprises of interviews and observations. Although these prospective teachers performed well in the classroom, the study shows that the students’ didactic reflections were generally below par and inadequately founded in theories of learning or Swedish subject knowledge.

       The overall conclusion is that different methods or models used in research can be highlighted to a greater extent in the Swedish subject courses on the primary education program. Students may not only use such theoretical tools to document pupils’ knowledge and formulate their own didactic reflections, but these tools could also prove useful in formative teaching, that is, in systematically documenting pupils’ learning in order to plan future teaching. This could therefore be a way to bridge the theory-practice gap in teacher training as well as improve education students’ use of theoretical models in their didactic reflections.

Tibetanska buddhistiska munkar har i tusentals år ägnat sig åt att fördjupa sitt vetande och sin visdom i sitt sökande att befria sig från oönskade tankar och handlingar. En aktivitet som de, i tät kontakt med indisk, hinduisk logik, har utvecklat under århundradena, är att, enligt ett visst mönster, föra filosofiska debatter med varandra. Denna debatt är också en del av undervisningen i skolor för tibetanska barn och unga och kan ses som ett sätt att bevara kulturella och språkliga traditioner. I vår artikel utvecklar vi aspekter av denna argumentationsteknik som har relevans för vår svenska utbildningskontext och kontrasterar den mot den antika retorik, som fått ny aktualitet i västerländsk skola och samhälle de senaste decennierna. Syftet med denna artikel är därför att belysa den tibetanska argumentationstekniken i relation till klassisk retorik och ett svenskt utbildningssammanhang. Vi diskuterar också i vilken mån den tibetanska argumentationstekniken kan inspirera i ett arbete för ökad respekt och ömsesidig förståelse – inte polarisering – i både klassrum och samhälle i dagens Sverige. Det empiriska materialet till artikeln består av observationer och intervjuer med studenter och lärare i Dharamsala, observationer i klassrum i Dharamsala, analys av läroplanen och fältanteckningar. Våra resultat pekar på att debatterna tycks engagera eleverna och en del debatter blir inte bara levande utan också känslomässigt engagerande. Resultaten visar också att debatternas avsikt är att skärpa tanken och kräver att man är kunnig, påläst på sitt ämne, och nyttjar källorna som argument.