This article examines a Swedish Sport for All Programme (SAP) in school. We use a case study to discuss girls’ debut in alternative sports programme organized in collaboration between school and the sports movement. The empirical data are derived from repeated focus group interviews with one group of seven 10-year-old girls participating in one SAP. The analyses focus on their subjective experiences and how broader gender structures influence these experiences. Drawing on the results of this study, we argue that certain sports can be interpreted as oppressive activities that produce asymmetric power relationships between different groups of children. Simultaneously, the girls see the idea of sports as joyful activities, without male abuse and oppression or hierarchical gender relationships. Based on the girls’ accounts, we claim that both the leaders and the children actively reproduce gender stereotypes in the SAP.

Mot bakgrund av den ökade invandringen till Sverige under 2015 beslutade regeringen samma år att stötta Riksidrottsförbundet (RF) med extra medel på 64 miljoner kronor per år mellan 2015 - 2018. Syftet var att ge möjligheter till att skapa fysiska aktiviteter och arbeta med grundläggande introducering av nyanlända flickor och pojkar i det svenska föreningslivet. I föreliggande studie presenteras resultat om hur idrottens inkluderingsarbete genomförts i värmländska idrottsföreningar. Resultatet analyseras och diskuteras utifrån ledarnas idéer och övertygelser om inkluderingsarbete samt vilka möjligheter unga med flyktingbakgrund har att börja och fortsätta idrotta i svensk föreningsidrott. Rapportens syfte är att öka kunskapen om och fördjupa förståelsen för idrottens arbete med inkludering av unga med flyktingbakgrund. Utmaningen i framtida arbete med inkludering är att idrottens aktörer diskuterar och ser över organiseringen av idrotten och vad som är ”ordinarie” verksamhet.

De flesta barn och ungdomar i Sverige är inte tillräckligt fysiskt aktiva. I Sverige idag är det få barn som når den rekommenderade mängden fysisk aktivitet på 60 minuter per dag. Forskningsgenomgångar har dokumenterat att skolbaserade interventioner har möjlighet att förbättra den fysiska statusen hos elever. Värmlands Idrottsförbund och Friskvården i Värmland beslutade 2004 att göra en satsning på ett hälsofrämjande skolprojekt – som fick namnet SMARTIS. Huvudmålet med SMARTIS var att öka barnens fysiska aktivitetsgrad i skolan och på fritiden samt att förbättra den fysiska förmågan. I föreliggande rapport studeras elevers beskrivningar av SMARTIS betydelse för deras levnadsvanor under och efter projektet. Studiens design omfattade individuella intervjuer och en gruppintervju med elever som tidigare deltagit i SMARTIS. Resultatet analyseras och diskuteras utifrån hur eleverna upplevde SMARTIS under sin tid på skolan och vilken betydelse SMARTIS har haft för det liv de lever idag. I rapporten synliggörs att för att ge alla elever möjlighet att utveckla varaktiga beteenden och vanor utanför skolan bör hälsofrämjande arbete i skolan vara relevant för eleverna och att de kan relatera de aktiviteter som genomförs till sig själva och deras vardagliga liv.

Introduction

The aim of the study was to investigate children’s experiences of The Sport for All programme in school (SAP) (idrottsskolan). The specific purpose with this paper was to investigate if boys and girls have equality accessibility to participate in the SAP. The purpose of the SAP is to give children an opportunity to try different sports, with a focus on play and motor learning rather than organized competition.

Methods

This article is based on repeated focus group interviews with one group of 7 ten-year-old girls participating in a SAP in the western part of Sweden. The girls had no, or limited experience, of practice organized sport on their leisure time. The girl’s lived in a low socioeconomic district with a high proportion of immigrants. In the district there is few sports clubs.

Results

The result shows how the boys have the power to dominate the practice and influence the girls’ experiences of the SAP. And sometimes the boys take over and control the practice in so considerable proportions that the girls find it difficult to participate in the SAP. The study shows that the boys have a better opportunity to use their agency (Alanen, 2014), partly in cooperation with the leaders, and be a part of and influence the sport activities in the SAP.

 Conclusions

The girls in the study felt that they were disparaged and excluded cause of the boys’ behaviour. Hence, it is absolutely necessarily that organizer of the SAP pay attention to gender issues and work out guidelines and strategies so that both girls and boys feel included in the SAP:s all activities. As has been discussed before (Flintoff, 2008), and according the results in this study, it requires more than to just start up sport activities and hope that more alternatives will boost more and new participants.

Syfte

Idrottsskolan innebär att flera idrottsföreningar samverkar med skolan, där barn på

fritidshemstiden kontinuerligt under en termin ges möjligheten att prova på olika idrotter.

Den ska bygga på lek och sätta barnen i centrum och inte vara grundad i organiserad

tävlingsverksamhet. Syftet med studien är att bidra med kunskap om flickors erfarenheter av

idrottsskolan.

Metod

Studien baseras på upprepade (två tillfällen) fokusgruppsintervjuer med en grupp bestående

av sju stycken tioåriga flickor som deltog i en idrottsskola på västsvensk ort. Flickorna hade

ingen eller begränsad erfarenhet av organiserad föreningsidrott.

Teoretisk inramning

Studien tar stöd den så kallade ”nya” barndomssociologin, vilket innebär att

barnet sätts i centrum som en aktiv agent i sociala processer. Vidare omfattar studien ett

genusperspektiv i avsikt att belysa genusrelaterade normer och erfarenheter inom

idrottsskolans ram.

Förväntade slutsatser

Det preliminära resultatet visar att de intervjuade flickorna beskriver pojkarna i idrottsskolan

på ett genusstereotypt vis och som en homogen grupp. Flickornas berättelser visar också att

de har mött genusstereotypa uppfattningar från pojkarna om flickor. Enligt deras

erfarenheter ges pojkarnas agens mer utrymme och de påverkar aktivt idrottsskolans

innehåll.

Introduktion

Detta abstract bygger på preliminära resultat från ett forskningsprojekt med syfte att studera hur idrottsrörelsens arbete med inkludering av nyanlända ungdomar realiseras i idrottsföreningars verksamhet. Mot bakgrund av den stora migrationen de senaste åren har idrotten setts som en viktig arena för att etablera individer med migrationsbakgrund i samhället. Synen på idrottens betydelse är inte minst tydligt då regeringen ger Riksidrottsförbundet (RF) 64 miljoner kronor per år under åren 2015-2018 för att arbeta med nyanlända. RF skriver själva: ”Regeringen ser den kraft som idrotten är och har anslagit medel för idrottsrörelsens etablering av nyanlända.” (RF, 2017).

Syfte & teoretisk ram

Syftet med den del av studien som presenteras i föreliggande abstract är att undersöka idrottledares delade upplevelser av att arbeta med inkludering för att få en ökad förståelse för under vilka villkor nyanlända har möjlighet att idrotta. I projektet utgör barndomssociologi (James & James, 2004) och Sayads migrationssociologi (Sayad & Bourdieu, 2004) teoretisk referensram.

Metod

I projektet används en fallstudiedesign (Yin, 2007; Merriam, 1994), där distriktsförbundet Värmlandsidrotten utgör ett fall. Resultatet som redovisas här bygger på fyra fokusgruppsintervjuer med totalt 21 idrottsledare (6 kvinnor och 15 män). Majoriteten av ledarna (19 stycken) hade inte migrationsbakgrund. Ledarna representerar en stor variation av idrotter och former av föreningar från olika geografiska platser i Värmland. Ledarna valdes ut mot bakgrund av att de har arbetat med inkludering av nyanlända i sin förening och att de har fått extra ekonomiskt stöd från Värmlandsidrotten för sitt arbete.

Resultat

Ett genomgående tema som framträdde i resultatet var att nyanländas idrottskompetens upplevdes som det främsta hindret för deras möjligheter att idrotta i föreningarna.  Idrottsledarna diskuterade att de nyanlända är på en annan ”nivå”, en lägre nivå, som gör det svårt att inkludera dem i föreningens ordinarie verksamhet. Det handlade då inte enbart om att de inte har deltagit i den specifika idrotten tidigare utan också om att de inte har utövat idrotten ”på riktigt”, på det sätt som idrotten utövas och organiseras i Sverige. Det nämndes bland annat att de mest har ”lekt” idrott och inte har kunskap om exempelvis regler och taktik. Därför var mycket av den verksamhet som föreningarna organiserade olika former av temporära ”prova på” verksamheter som skulle fungera som en sluss in i den ordinarie idrottsverksamheten. Analysen visade att problematiken att inkludera nyanlända i den ordinarie verksamheten hade bidragit till att utmana ledarnas föreställningar om vad svensk idrott är och vilka hinder verksamheten har för nyanlända och även andra grupper av unga med begränsad erfarenhet av traditionell föreningsidrott.  Vidare bidrog det till en ökad diskussion i föreningarna om vad ”ordinarie” verksamhet är och vad för strukturer ”vi vill ha”. Eller som en ledare sa i intervjuerna ”ska vi knuffa dem över trösklarna eller ska vi sänka trösklarna”.

Diskussion och slutsatser

Resultatet indikerar att migrationen till Sverige kan påverka ledare och föreningar att reflektera och omvärdera förutsättningarna för tillgängligheten till sin egen verksamhet och då inte enbart för nyanlända utan för barn och unga generellt. Föreningarnas arbete med nyanlända har uppmärksammat ett behov av en ny organisering av deras idrott för att sänka trösklarna och öka tillgängligheten till föreningens verksamhet. Det gäller dock att ta hänsyn till att föreningarna i studien aktivt har sökt medel för sitt arbete och också fått medel beviljade i dialog med Värmlandsidrotten. Ledarna i studien kan därmed ha en högre medevetenhet än andra ledare från andra föreningar om idrottsrörelsens arbete Strategi 2025 (RF, 2017) om att sänka synliga och osynliga trösklar. 

Introduction

The aim of the study was to investigate children’s experiences of The Sport for All programme in school (SAP) (idrottsskolan). The purpose of the SAP is to give children an opportunity to try different sports, with a focus on play and motor learning rather than organized competition. Methods

The study is based on repeated focus group interviews with 15 ten-year-old children (9 girls; 6 boys) participating in a SAP in the western part of Sweden. In this study we approach children as active agents in constructing the SAP practice in line with the theoretical standpoint that children are competent social actors with agency (Alanen, 2014; James & James, 2004).

Results

The children perceived the SAP as sessions with less emphasis on performance and without organized competitions; it was described as a “low threshold” activity. However, the children expressed that sometimes was a “competitive atmosphere” present in the practice. According to the children, this atmosphere was to a large extent created by the behaviour of participating children with a strong winning attitude. This resulted in that children who do not want to participate or could act in a more pronounced "performance-based atmosphere" perceived themselves as excluded from the activities.

Conclusions

The result shows how the logic in the SAP is changeable and that this is developed through children’s agency and some children have more power to influence the activities than others. The Sport for All pedagogy needs to consider and handle the consequences of competition principles, especially if the participating children and leaders have a performance ethos.

In this article we explore children’s experiences of a Sport for All Programme (SAP) in school. The purpose of the ‘Sport for All’ policy is to give children an opportunity to try different sports, with a focus on play and motor learning rather than organized competition. In this study, we approach children as active agents in constructing the SAP practice in line with the theoretical standpoint that children are competent social actors with agency. The study is based on repeated focus group interviews with 15 ten-year-old children (9 girls, 6 boys) participating in a SAP in the western part of Sweden. The children perceived the SAP as sessions with less emphasis on performance and without organized competitions; it was described as a ‘low threshold’ activity. However, the result showed that the SAP activity was not free from performance-oriented principles. The Sport for All pedagogy needs to consider and handle the consequences of competition principles, especially if the participating children and leaders have a performance ethos.