Genomförandet av övningar är en nyckel till stärkt förmåga att agera effektivt i kris. CriseIT-projekten har haft som mål att bidra till detta genom att skapa möjligheter för kommuner och andra aktörer med krisövningsbehov att öva enklare och oftare.

Det finns en önskan om, och en medvetenhet om behoven av, att öva mer än vad som görs i nuläget i många organisationer. Digitala verktyg är ett sätt att göra det möjligt att öva oftare, med lägre resursåtgång och kortare tid för planering och genomförande. Corona-pandemin har ytterligare gjort det tydligt vilka möjligheter digitaliseringen innebär för att effektivisera processer som tidigare varit inramade av tids-och rumsbegränsningar –t.ex. övning.

Denna rapport syftar till att på ett lättillgängligt sätt redogöra för och diskutera utmaningar och möjligheter med den digitala övningsprocessen, så som den kommit till uttryck i CriseIT-projekten, genom att beskriva metodiska arbetssätt för design, genomförande och utvärdering av digitala krisövningar samt några perspektiv på implementering av digital övningsmetodik i organisationer. Målgrupp för rapporten är den som arbetar med krisberedskap i offentlig eller privat verksamhet, och som önskar lära sig mer om möjligheten att digitalisera sin övningsprocess. Arbetsrapporten är del av resultatredovisning för CriseIT2.

Övning ger färdighet och det gäller inte bara i traditionell undervisning utan också vid krisledning. Krisledning kännetecknas av att medlemmarna i en krisledningsgrupp ska ansvara för sina respektive verksamhetsområden och genom snabb interaktion och samordning över verksamhetsgränserna mildra effekterna av krisen för organisationen eller samhället som helhet. Det innebär att rollmedvetenhet och kommunikationsförmåga måste tränas för den enskilde så väl som för gruppen som helhet. På gruppnivå är också samverkan och koordinering internt och externt viktigt att öva. Tidigare studier visar att organisationer är intresserade av möjligheten att öva mer via digitala verktyg (Wik et al., 2017). Inom ramen för det till och med 2021 pågående Interregprojektet CriseIT 2 utvecklar vi ett koncept för övningsstöd baserat på lärplattformar. Kapitlet beskriver genom en fallstudie hur en seminarieövning kan genomföras med stöd av lärplattformen Canvas. Data till studien har samlats in genom observationer, enkäter, storgruppsdiskussion och deltagarnas indata till Canvas. Erfarenheter från fallstudien sammanfattas i möjligheter, problem och förbättringsbehov kopplade till Canvas och övningsdesignen, och rekommendationer ges både för krisövning och för undervisning baserad på problematisering och dilemmaövningar i klassrummet.

Climate change (CC) is one of the greatest challenges facing humanity and it is of great importance that education enables students with the knowledge and skills needed for making informed and evidence-based decisions. In this pilot study we examine teachers methods and views of teaching CC. A survey included questions about the teachers’ experience of teaching the topic of climate change and their views on teaching this specific content was distributed to 84 secondary teachers. 28% of the teachers consider geography to be the subject most responsible for teaching CC, 77% report that the aim is to teach the pupils an environmentally friendly behavior. The most used teaching methods are teachers lecturing (used by 89% of the teachers), group discussions (87%) and teacher moderated whole class debates (55%). 44% reported that they have sufficient knowledge for teaching CC, 26% feel that they have enough knowledge about howto teach CC but only 12% believe they have enough time for their teaching. Although CC is perceived as an interdisciplinary issue, relatively few of the teachers reportedly use interdisciplinary work. Both the high level of lecturing and lack of interdisciplinary work can be an consequence of a (over) loaded curriculum. To cooperate with other subjects can be difficult, often the subjects are not only separated by time (different schedules) but also in space (different classrooms). We conclude by giving examples of innovative ways of facing the challenge of teaching CC using innovative pedagogical tools.

Education plays a key role in disaster risk reduction (DRR) and in creating resilient societies worldwide by disseminating information about risks and in improving people’s risk awareness. This, in turn, helps them to prepare, cope with and recover from possible disaster events, hence making the societies more resilient. This paper shortly presents the theoretical background and the rules of the game Riskville where the participants get to experience in a hands-on manner the connections and conflicts between urban planning, different interests and climate related risks. We conclude that Riskville promotes discussions on different perspectives on disaster risk and resilience and approaches in including them into urban planning.

Efter en mycket regnrik höst kulminerade vattennivån i Glafsfjorden den 29 november 2000 på drygt 3 m över normalnivån. De strandnära områdena i det värmländska Arvika sattes under vatten, vägnätet hotades, många mindre vägar fick stängas av och järnvägstrafiken ställdes in i över tre veckor. Samhällets krafter mobiliserades för att skydda fastigheter och infrastruktur. Många högt uppsatta besökare kom till Arvika för att se översvämningen med egna ögon. Läget var skarpt i en och en halv månad.

Boken ger en inblick i den meteorologiska och hydrologiska bakgrunden av händelsen. Den beskriver händelseförloppet och skadorna som översvämningen orsakade. I en samhällsekonomisk genomgång summeras de direkta skadekostnaderna till 315 Mkr i 2009 års prisläge. Översvämningen följdes upp i ett stort antal utredningar och boken skildrar hur planerna till ett översvämningsskydd för staden växte fram. Den mänskliga dimensionen av händelsen förtydligas med berättelser av översvämningsdrabbade privatpersoner och intervjuer med kommunanställda.